Det var bara fullständigt logiskt att Spanien skulle vara första land att testa rap, även om man nöjde sig med bara ett par korta rader så var det friskt vågat ändå. Vid sidan av Spanien var det egentligen bara Nederländernas bidrag i Millstreet 1993 som lät som något som skulle kunna slå sig in på samtida hitlistor av egen kraft.
Eva Santamaría var en 22-åring från Cádiz som året innan upptäckts av journalisten Carlos Toro som även extraknäckte som låtskrivare och producent. Tillsammans spelade de in ett album i Los Angeles och en av låtarna därifrån valdes ut att representera Spanien i ESC.
Skivversionen och förhandsvideon lät ovanligt råa och hårda jämfört med det typiska festivalutbudet och även texten - skarpt feministisk om än rätt heteronormativ - väckte uppmärksamhet. Låten drog till sig vadslagningsfirmornas intresse och spåddes en framskjuten placering.
Den irländska orkestern visste helt tydligt inte vad de skulle ta sig till med låten som plötsligt lät helt annorlunda. Fortfarande samtida men betydligt mindre utmanande. Trots ett starkt framträdande verkade jurygrupperna lika förvirrade och en tiopoängare från Finland blev den högsta noteringen.
Eva Santamaría skulle snart bli osams med sitt management om hur karriären borde fortsätta och hon lämnade popen bakom sig. Istället satsade hon på en karriär som skådespelerska och tolkare av mer anspråksfulla låtar.
Carlos Toro skulle tälja guld rejält senare samma år då han varit med och skrivit de flesta låtarna på Marta Sánchez första soloskiva - inte minst "De mujer a mujer" som gjorde Sánchez till superstjärna i Sydamerika. Lyssnar man noga hör man att den låten har ett visst släktskap även med "Hombres".
Eva Santamaría / Hombres (Spanien 1993)
11:e plats av 25 bidrag i Millstreet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar