Strazdas / Litauen 1999

"Oj oj oj" sjöng sångtrasten förtvivlat. Den satt på sin gren och frös om fötterna och längtade efter att solen skulle stiga upp och smälta isen och göra pippifågeln glad igen.

Litauens andra bidrag till Eurovision Song Contest hade ett ganska originellt tema i sin text. Från början presenterades "Strazdas" som ett gammalt folkligt poem av okänt ursprung, men då reglerna krävde nyskrivna låtar både vad gäller text och musik fick poeten Sigitas Geda kliva in och ta på sig författarskapet för att undvika diskning.

Ett par andra regler hade ändrats det här året: för första gången fanns ingen orkester på plats utan all musik låg på band, och så hade sångspråket släppts fritt. Alla länder fick själva välja vilket språk som passade deras bidrag och hela tretton länder valde att helt eller delvis sjunga på engelska.

Litauens Aistė Smilgevičiūtė var först ut på scenen med sin närmast joddel-liknande folkvisa, framförd på samogitiska (även kallat žemaitiska) - ett språk de flesta insatta betraktar som en litauisk dialekt med delvis eget alfabet.

Själv tycker jag att låten är spännande och intressant, men tv-tittarna som för andra året i rad fick avgöra tävlingen genom att rösta med sina telefoner ställde sig nog ganska undrande till Aistė och trasten. Några ströpoäng trillade ändå in. Mest generösa var tittarna i Cypern som bjöd på fem poäng.

Tretton poäng var åtminstone ett fall framåt efter debuten där litauerna slutat allra sist med noll poäng, men man fick ändå stå över nästa års final i Stockholm.



Aistė / Strazdas (Litauen 1999)
20:e plats av 23 bidrag i Jerusalem