Nous on veut des violons / Belgien 1992

Efter Sandra Kims glada och ungdomliga framfart som ledde till seger 1986 hade RTBF istället för att upprepa receptet satsat på att skicka lite mognare, betydligt mer svårmodiga, manliga artister 1988 och 1990. Det hade inte gått något vidare och nu tyckte man det var läge att åter testa en ung tös med en sång om hur det är att vara ung.

Textförfattarinnan Anne-Marie Gaspard sökte en ung sångerska för ett projekt hon arbetade på tillsammans med den väletablerade rocksångaren och låtskrivaren Claude Barzotti. Hon hittade den purunga Ingrid Simonis, som sjungit offentligt redan som 12-åring. Tillsammans skapade de Morgane, den unga stjärnan som kan sjunga vad hon vill i strålkastarljuset men som ändå bara är en helt vanlig flicka.

Man skrev ihop ett helt album för den unga talangen och för att ge marknadsföringen extra dragkraft skickade man in en av låtarna till den belgiska schlagerfestivalen, där jurygrupper utlokaliserade runt om i det franskspråkiga Belgien gjorde tummen upp och röstade fram Morgane till seger.

Anne-Marie Gaspards text handlade om att ungdomar måhända lyssnade på konstig musik och spökade ut sig i underliga kläder men att de egentligen mest av allt ville ha fioler och traditioner och drömde om öppna gränser.

I Malmö hade det tunna men effektiva popkompet försvunnit långt ner i den grötiga ljudmixen och den i grunden rätt charmiga bagatellen till låt kändes bara svag och stillastående. Det kunde inte ens Morganes charm rå på och Belgien blev fyra från slutet.

Trots att den riktigt stora framgången uteblev också på de lokala topplistorna verkar Morgane ha fastnat i det allmänna medvetandet och koms ihåg med förtjusning. Hon sjunger fortfarande - solo och som körsångerska åt sin gamle låtskrivare Claude Barzotti - och ger ut egna skivor då och då.



Morgane / Nous on veut des violons (Belgien 1992)
20:e plats av 23 bidrag i Malmö