Lost And Found / Makedonien 2018

I det forna Jugoslavien hölls en mängd musikfestivaler av olika slag och de flesta delrepubliker höll sig med minst en lokal variant. 1968 startade Skopje Fest där makedonska stjärnor fick glänsa i sällskap av stora namn från hela landet.

Skopje Fest blev mycket populär men ordnades oregelbundet och lades ned officiellt 1980. Fjorton år senare - då Makedonien blivit ett eget land - återupplivades festivalen, på nytt med stor succé. 1996, 1998, 2000 och 2002 användes Skopje Fest som nationell final för Eurovision Song Contest.

Den hittills sista upplagan av Skopje Fest hölls 2015 och vanns av duon Eye Cue - bestående av vokalisterna Marija Ivanovska och Bojan Trajkovski - och låten "Ubava". Gruppen hade bildats redan 2008 och hade ett par stor hits på sitt samvete.

Inför ESC i Lissabon 2018 anordnades ingen nationell final, istället fick intresserade akter skicka in lämpliga låtar till MRT för intern bedömning. Eye Cue gick segrande ur bataljen med en låt de skrivit i samarbete med Darko Dimitrov, som nu tävlade för sitt land för fjärde gången.

"Lost And Found" var ett ovanligt stycke där versen och refrängen lät som två olika låtar. Under tre minuter växlade man flera gånger fram och tillbaka mellan pop och något slags reggae. 

All heder till den som vill och vågar lite mer men det här låtbygget skulle visa sig fungera bättre i en studioversion eller musikvideo. Live på scenen i Lissabon blev det hela lite ofokuserat och lite anonymt och verkar ha gått både tittare och jury förbi. Än en gång tog äventyret slut i semifinalen.

Värt att notera är att 2018 var sista året landet tävlade under det provisoriska namnet Former Yugoslav Republic of Macedonia. Efter en överenskommelse med Grekland bytte landet officiellt namn till Nordmakedonien i februari 2019.

Eye Cue / Lost And Found (Makedonien 2018)

18:e plats av 19 bidrag (semifinal) i Lissabon 

Rusinka / Makedonien 2011

För en gångs skull var juryn och tittarna helt överens: trots att de hade tjugo kandidater att välja på fick Vlatko Ilievski full poäng från båda lägren. Inte så underligt med tanke på att allt han tog i verkade bli till guld.

Vlatko hade börjat sjunga offentligt redan som 15-åring och hade i flera år varit vokalist i rockbandet Moral som bland annat var förband till Deep Puple då de gav en konsert i Skopje. 2007 hade han startat en mycket framgångsrik solokarriär och 2010 fyllde han Skopjes största största konsertlokal med plats för 10.000 åskådare. Han var inte bara en populär artist utan även en efterfrågad skådespelare med examen från den lokala skådespelarhögskolan.

"Rusinka" ("Ryska flicka") var en hookig (om möjligen lite väl repetitiv) slagdänga om den makedonske pojken som möter en betagande rysk flicka och blir förälskad trots att han inte förstår vad hon säger. Texten nämner såväl vodka som raki, något som kanske hjälpte kommunikationen på traven. Bakom låten stod namn som Grigor Koprov - en av landets mest kända popsnickrare - såväl som Ivan Ivanov, som var son till landets premiärminister. 

Trots ett livligt framförande i Düsseldorf missade Makedonien målet för tredje året i rad. Trenderna hade förändrats på bara några år och den här typen av glad låt med en tydlig textmässig idé hade förmodligen lyckats bättre några år tidigare. 

Själv fick jag byta några ord med Vlatko Ilievski på en tillställning Finlands och Makedoniens artister bjudits in till i Düsseldorf och fick ett väldigt gott intryck med mig hem.

Desto sorgligare var det då nyheten kom att sångaren hittats död i sin bil i juli 2018 - endast 33 år gammal - till följd av en överdos. Trots att Makedonien debuterade så sent som 1998 blev Vlatko Ilievski den tredje av landets representanter i ESC som avlidit, efter Toše Proeski och Esma Redžepova.

Vlatko Ilievski / Rusinka (Makedonien 2011)

16:e plats av 19 bidrag (semi) i Düsseldorf

Nešto što kje ostane / Makedonien 2009

Att låta tittarna välja vinnare hade mestadels varit en bra idé men framgången hade skuggsidor. Det talades mycket om onödigt generösa poäng till grannländer (nog för att även jurygrupperna varit väl förtrogna med hur man kompisröstar) men också rädslan för att mer krävande låtar aldrig hade en chans på bara en lyssning.

Varje år satt jurygrupper beredda i varje deltagarland i händelse att någon telefonväxel skulle brinna eller att telefonröstningen av någon anledning skulle visa sig obrukbar. Varje år visade det sig dessutom att jurymedlemmarnas siffror ofta skiljde sig avsevärt från tittarnas och EBU grunnade på hur man kunde låta dem få lite av sin makt tillbaka.

2008 lät man därför tittarna välja nio av de tio finalisterna i varje semifinal - den låt som sedan hade flest poäng från juryn blev den tionde finalisten. Makedonien kom på tionde plats i tittarnas omröstning men åkte ut i kylan då juryn föredrog Sveriges Charlotte Perrelli istället.

Makedoniens representanter var kanske inte helnöjda men EBU tyckte att systemet fungerade och bestämde sig att behålla det vid semifinalerna i Moskva 2009.

Makedoniens tv hade värre problem att tampas med. I finanskrisens spår hade tv-bolagets ekonomi försämrats dramatiskt och ett tag såg det ut som om hela företaget skulle gå i konkurs. Efter ett par osäkra månader bekräftade man att man tänkte delta i Moskva och ordna en nationell final för att välja bidrag.

Vinnare av Skopje Fest blev rockduon Next Time - ibland skrivet Некст тајм med kyrilliska bokstäver - bestående av tvillingarna Stefan och Martin Filipovski. De hade slagit igenom stort ett år tidigare efter att i många år spelat på olika festivaler för barn. 

"Nešto što kje ostane" ("Något som består") var skriven av Jovan Jovanov, en kanadensisk-makedonisk producent och låtskrivare och mannen som satt riktig fart på brödernas karriär.

I Moskva bar det sig inte bättre än att Makedonien åter kom på tionde plats i telefonomröstningen men sparkades ut av juryn, nu till förmån för Finland. Sannolikt riktigt surt.

Next Time spelade vidare och är aktiva och framgångsrika än idag, även om de med tiden blandat upp rocken med mer lokala toner.

Next Time / Nešto što kje ostane (Makedonien 2009)

10:e plats av 18 bidrag (utslagen i semifinal) i Moskva

Ne zori, zoro / Makedonien 1998

Sist ut av tjugofem bidrag i Birmingham väntade en riktigt stor stund när det land som längst väntat på att få representeras i ESC slutligen fick äntra scenen och visa upp sin musik och sin närvaro inför Europa och världen.

Jugoslavien hade aldrig någon enhetlig tv-kanal för hela landet och de olika delrepublikerna hade sina egna självständiga rundradiobolag. TV Skopje hade börjat sända 1964 och började därmed delta i de jugoslaviska uttagningarna utan att någonsin vinna.

När Jugoslavien föll i bitar och delrepublikerna utropade självständighet kastade sig Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Slovenien raskt ut i ESC under egen flagg. Makedonien fastnade istället i en långdragen namnkonflikt med Grekland och släpptes inte in i tävlingen därför.

När man äntligen skulle få debutera 1996 hade EBU ordnat en underlig, intern semifinal där sju länder blev utslagna redan innan tävlingen börjat. "Samo ti" med Kaliopi (2012 och 2016) var en av de låtar Europa aldrig fick höra. 

På grund av de invecklade kvalificeringsregler som infördes 1997 fick Makedonien stå över ännu ett år men 1998 var det äntligen dags. Även om de fick tävla som ordmonstret "Former Yugoslav Republic of Macedonia", något landets delegation skarpt skulle motsätta sig under alla år. Först 2019 tog namnkonflikten slut då landet officiellt bytte namn till Nordmakedonien.

"Ne zori, zoro" (ungefär "Gry inte, gryning") lät rätt annorlunda då den vann den nationella finalen men hade piffats upp med dramatiska stråkar och ett luftigt arrangemang. Tillsammans med Vlado Janevskis rökiga röst lät det nästan som en balkansk variant av Leonard Cohen.

Vlado var en högst rutinerad 37-åring. Han hade tävlat i den jugoslaviska finalen 1992 och ställt upp i flera internationella sångtävlingar sedan dess. 

I Birmingham var hans låt på tok för snårig för att nå fram till de telefonröstande tittarna och Makedonien fick stå över ännu ett år. Det påverkade inte Vlado det minsta och idag hör han till landets i särklass mest framgångsrika artister och har kallats den mest romantiska sångaren i landets historia.

Även om deras bidrag till stor del gick publiken förbi fick Makedonien ändå avgöra en av alla tiders mest spännande omröstningar då de som sist röstande land gav segern till Israels Dana International.

Vlado Janevski / Ne zori, zoro (Makedonien 1998)

19:e plats av 25 bidrag i Birmingham

Proud / Nordmakedonien 2019

I närmare 30 år hade det tidigare Jugoslaviens sydligaste delrepublik legat i konflikt med Grekland. När Makedonien utropade självständighet 1991 satte sig grekerna på tvären och vägrade gå med på att "Makedonien" kunde vara något annat än den region i norra Grekland med samma namn.

Den 12 februari 2019 begravdes konflikten en gång för alla då Makedonien officiellt ändrade sitt namn och blev Nordmakedonien. Inte för att alla var nöjda på någondera sidan men äntligen kunde landet lägga sin energi på andra saker än namnfrågan.

Nordmakedonien behövde sannerligen en nystart: man hade visserligen undgått krig då Jugoslavien gick i bitar men landet var tämligen underutvecklat, med det tidigare Jugoslaviens lägsta levnadsstandard.

En nystart verkar man ha fått också på den makedoniska tv:n där man bestämt att ge Tamara Todevska en andra chans. Hon hade missat finalen på målsnöret 2008 och ville nu visa att hon kunde bättre.

"Proud" var en klassisk och stilig ballad där Tamara fick fullt utrymme att visa upp sin röst. Till all lycka var dessutom scenframträdandet - ett område där makedonerna oftast misslyckats å det grövsta - smakfullt och tilltalande.

Tamara seglade in i finalen och där väntade en riktig överraskning. Tvärtemot vad alla förhandstips trott gick juryn igång på alla cylindrar och öste poäng över Nordmakedonien. När endast tittarnas röster återstod låg Tamara på andra plats. Om alla röster hade lästs upp korrekt hade hon legat i ledning.

Tittarna var inte riktigt lika med på tåget men Nordmakedonien fick sin bästa placering med råge och tog sig för första gången in bland de tio främsta.

2020 skulle Tamaras körsångare Vasil Garvanliev ha representerat landet med "You" men tävlingen ställdes in till följd av Covid-19-pandemin.



Tamara Todevska / Proud (Nordmakedonien 2019)
7:e plats av 26 bidrag (final) i Tel Aviv

Make My Day / Makedonien 2005

Efter att ha nominerat Toše Proeski som enda artist att delta i den makedoniska finalen 2004 slog man nu på stort och lät sexton musikexperter tillsammans utse hela två artister som skulle få dela upp bidragen mellan sig. Aleksandra Pileva och Martin Vučić fick välja en låt var och tilldelades sedan ytterligare tre från en öppen tävling dit vem som helst fick skicka in förslag.

I själva finalen visade det sig att Aleksandra - som varit med i Istanbul som bakgrundssångare året innan - var tittarnas solklara favorit. Däremot röstade de två jurygrupperna - en bestående av experter, en av publik i arenan - överväldigande för Martin.

”Ti si son” (”Du är en dröm”) lät helt okej i original och presstexterna beskrev Martin som en karismatisk sångare och trummis, som en explosiv scenpersonlighet. Han kallades till och med ”Makedoniens Tarkan”. Helt obegripligt när man väl fick se honom uppträda. Vingligt, oinspirerat och talanglöst. Inget blev bättre av att den nya engelska versionen lät riktigt tam och grå.

Det talades en hel del om Martins pappas väldigt goda kontakter i musikbranschen och generösa plånbok som förklaring till framgången, åtminstone tills Makedonien helt obegripligt tog sig vidare till finalen.

När alla röstsiffror offentliggjordes efter finalen visade det sig att nästan alla poäng kommit från Makedoniens grannländer. Antalet röster i den än så länge väldigt nya semifinalen var sannolikt väldigt lågt och resultatet sannolikt lätt att svänga. Kanske pappas kontakter hade räckt hela vägen till final?

Martin åkte hem från Kiev och fick framskjutna placeringar i ett par sångtävlingar till (undrar just hur det månne gick till?) men verkar sedan ha blivit allt mindre aktiv som sångare och har bara gett ut ett fåtal låtar till. Enligt Wikipedia är han idag bosatt och verksam i Belgrad.



Martin Vučić / Make My Day (Makedonien 2005)
17:e plats av 24 bidrag (final) i Kiev

Pred da se razdeni / Makedonien 2013

Esma Reždepova var inget mindre än en levande legend i Makedonien och i hela Jugoslavien. Från en ytterst modest barndom hade hon jobbat sig upp till en orubblig position inom folkmusiken och kallades ofta den romska musikens drottning.

Med hjälp av sin musik bekämpade hon fördomar mot romer och hjälpte till att sprida kunskap istället. Dessutom var hon en ihärdig aktivist och hade tillsammans med sin musicerande make uppfostrat inte färre än 47 barn. 2010 utsågs hon till en av världens femtio bästa röster av amerikanska National Public Radio.

Hon hade ställt upp i den jugoslaviska finalen redan 1971 och nu ville makedonisk tv ge henne äran att få representera sitt land internationellt. Det bestämdes att Esma skulle sjunga duett med den fyrtiotvå år yngre Vlatko Lozanoski, med artistnamnet Lozano.

Man offentliggjorde låten ”Imperija” som offentliggjordes med påkostad video och allt men bara några dagar senare bestämde man sig för att dra tillbaka låten. Ingen förklaring gavs, vilket födde en mängd mer eller mindre sannolika teorier:

Onödig nationalism. Det viftades en del med flaggor och anspelades på det antika Makedonien och Alexander den store. Kanske ansåg man det onödigt att reta upp Grekland då ländernas relation ändå förbättras med åren.

Lozano är avundsjuk. Det ryktades att den betydligt mindre kända Lozano kände sig för liten och osynlig bredvid Esma och krävde en låt där han fick sjunga mer.

Esma är ostämd. Även en av världens femtio bästa röster kan tappa stinget och det hävdades att hon inte riktigt klarade av den första låten längre.

Oavsett vilken av teorierna som stämmer - om ens en enda av dem gör det - så kändes ”Pred da sa razdeni” (”Före soluppgången”) mer som ett solonummer med Lozano där Esma kom intrallandes som en glad specialeffekt då och då. Möjligen inte fullt så värdigt som man hade tänkt sig från början. Poängen uteblev och låten kom näst sist i sin semifinal.

Såväl Esma som Lozano anklagades efter finalen för att ha uttalat sig homofobiskt om ESC. Esma dementerade raskt det hela och omfamnades varmt av flera ESC-sidor på nätet.

I december 2016 avled Esma efter en kort tids sjukdom, 73 år gammal. Hon var aktiv in i det sista. Lozano har däremot fört en ganska anonym tillvaro ofter finalen i Malmö och verkar varken ha släppt skivor eller deltagit några lokala sångtävlingar.



Esma & Lozano / Pred da se razdeni (Makedonien 2013)
16:e plats av 17 bidrag (semifinal) i Malmö

Ninanajna / Makedonien 2006

Makedonien hade alltid varit den minst framgångsrika av Jugoslaviens delrepubliker när det gällde Eurovision Song Contest - alla andra republiker vann den jugoslaviska uttagningen åtminstone en gång - och eländet hade fortsatt efter självständigheten.

Efter att semifinalen infördes hade det ändå gått lite bättre och man tog sig till final såväl 2004 som 2005. Inför finalen i Aten verkar de flesta ha skruvat ned förväntningarna en smula. 20-åriga Elena Risteska hade visserligen sjungit i flera år och hade ett framgångsrikt album i bagaget men skulle hon hålla för pressen internationellt?

Om det varit spännande att åka vart som helst blev pressen ännu större i Aten. Den gamla namntvisten mellan Makedonien och Grekland - värdlandet erkänner enbart Makedonien som namn på ett nordgrekiskt landskap - flammade upp på nytt och ledde till ilskna protester från den makedonska delegationen.

"Ninanajna" var en hyfsat dansvänlig sak som nämnde såväl Beyoncè som Shakira i texten. Elena uppträdde tillsammans med tre dansare utrustade med en "kreativ" och utmanande koreografi. Textspråket var än en gång engelska även om man bytte till sitt inhemska i sista refrängen.

I semifinalen hängde det på håret - där blev Makedonien det sista landet som klarade sig över kvalificeringsstrecket. I finalen rann poängen till desto bättre och landet fick sin bästa placering hittills (2017).

Elena Risteska har fortsatt att spela in musik och skriver dessutom låtar till andra artister hemma i Makedonien.



Elena Risteska / Ninanajna (Makedonien 2006)
12:e plats av 24 bidrag (final) i Aten

Life / Makedonien 2004

Om man har en stor stjärna i ett litet land vill man naturligtvis använda sig av den om möjligt. Makedonien hade dessutom all anledning att vilja sätta fart på sitt tävlande. Trots att man helt tydligt bytt till sig poäng från andra länder hade inget av de tre tidigare bidragen fungerat och man hade åkt ut på ett års paus varje gång man varit med.

När EBU nu införde en semifinal som måste forceras innan man fick sjunga i finalen gällde det att lägga på ett kol och man utsåg Todor "Toše" Proeski att sjunga samtliga låtar i den nationella ligan.

Toše blev upptäckt redan som tonåring och hade deltagit i många festivaler för unga talanger samt tävlat i den nationella ESC-finalen 1998 och 2000. Hans karriär tog rejäl fart i hela det forna Jugoslavien då han 2003 vann den serbiska Beovizija-festivalen med "Čija si", skriven av Željko Joksimović (ESC 2004, 2006, 2008, 2012, 2015).

Det har uppstått ett rykte att "Čija si" skulle ha representerat Serbien-Montenegro i ESC 2003 men att landet sedan ombads stå över då för många länder ville vara med. Det här ryktet upprepas bland annat på Toše Proeskis sida på Wikipedia men har ingen substans. Man visste redan före finalen 2002 att Serbien-Montenegro inte skulle delta 2003.

I den nationella finalen fick Toše sjunga åtta bidrag och fick själv vara med och välja vinnare. Sångaren fick stå för en tredjedel av resultatet, tittarna och en expertjury för resten. Alla tre hade ändå samma favorit - "Angel si ti" ("Du är en ängel").

Inför Istanbul lade man ned stort jobb på att snygga till bidraget såväl ljudmässigt som visuellt och den snygga förhandsvideon lovade gott. I slutändan visade sig någon koreograf eller någon stylist ha tagit i lite väl mycket och den unga stjärnan kändes långt från avslappnad på scenen. Paketet må ha varit överlastat men fungerade ändå - Makedonien tog sig till final och det var en seger i sig.

Tošes stjärna fortsatte att stiga och stiga men karriären skulle bli kort. Tidigt på morgonen den 16 oktober 2007 avled stjärnan då bilen han färdades i kraschade på väg hem från en konsert. Makedonien utropade landssorg och Toše Proeski utsågs postumt till hedersmedborgare. Han blev 26 år gammal.



Toše Proeski / Life (Makedonien 2004)
14:e plats av 24 bidrag (final) i Istanbul

Let Me Love You / Makedonien 2008

Makedonien hade skärpt till sig de senaste åren och det tidigare Jugoslaviens svagaste delrepublik hade tagit sig till final fyra år i rad. Inte sällan vågade man dessutom flirta med lite mer samtida och poppiga tongångar än de flesta andra.

Samtida var också den trio som gick segrande ur Skopje Fest 2008 med högst röstantal från såväl jury som tittare. Tamara Todevska hade kommit tvåa i den nationella finalen året innan och lyckades nu gå hela vägen, flankerad av den rappande fysikern Rade "Vrčak" Vrčakovski samt Adrian Gaxha - den förste alban som representerat Makedonien vid ESC.

Adrian hade kommit tvåa i den makedonska finalen 2006 i duett med den inhemska storstjärna Esma Redzepova (Makedonien 2013) och det årets vinnare hade fått engelsk text av Vrčak. Det var en i allra högsta grad namnkunnig trio som vann Skopjefestivalen.

"Vo ime na ljubovta" ("I kärlekens namn") var ett spännande låtbygge med en intensiv - närmast påträngande - rap följd av en effektiv refräng. Sången lät kanske inte helt ren hela vägen men i grunden lovade det hela gott.

I den engelska versionen städade man upp låtens arrangemang och fläskade på rejält med snygga stråkar. Den nya texten ändrade radikalt på bidragets rytm och låten lät plötsligt ganska annorlunda.

En av de viktigaste aspekterna - att ha ett snyggt liveframträdande - verkar man tyvärr ha glömt bort under förberedelserna. Även om sången lät bättre i Belgrad såg hela paketet rörigt ut i rutan och imponerade inte på jurygrupperna, vilket skulle visa sig förödande.

2008 fick tittarna nämligen välja nio av de tio finalisterna i varje semifinal. Den tionde finalisten blev den låt juryn gillat bäst av de övriga bidragen. Makedonien kom på tionde plats men ratades av juryn till förmån för Sverige istället. Den makedonska delegationen var allt annat än nöjd, men regler är regler.

Samtliga tre har hållits kvar i musikbranschen på olika sätt. Mest framgångsrik har kanske Adrian Gaxha varit efter att ha riktat sitt fokus på den albanska marknaden, där han blivit populär i flera olika festivaler.

2014 representerade Tamaras storasyster Tijana Makedonien vid Eurovision Song Contest i Köpenhamn och då var syrran med på scenen som körsångerska. 2019 skulle Tamara representera sitt land på nytt med betydligt bättre resultat.

Uppdaterad 30 december 2020



Tamara, Vrčak & Adrian / Let Me Love You (Makedonien 2008)
10:e plats av 19 bidrag (semifinal) i Belgrad / inte i final då den valdes bort av juryn

Dance Alone / Makedonien 2017

Livet är fullt av överraskningar och en av de största som dök upp under 2017 års säsong var när Makedonien presenterade sitt bidrag inför Kiev. Makedonien - som inte varit i final sedan 2012 och som för det mesta lyckades göra pannkaka även av helt okej låtar när de väl gav sig ut på scenen - hade valt ut en riktigt spännande låt.

Förväntningarna hade inte direkt varit skyhöga efter att man internt valt ut 23-åriga Jana Burčeska som artist. Hon var ett rätt okänt namn även på hemmaplan med en femteplats i makedonska Idol som främsta merit.

Tillsammans med ett internationellt team av låtskrivare och producenter - bland andra svenske Joacim Persson och bulgariske Borislav Milanov som båda hade haft ett finger med i Bulgariens framgångsrika bidrag 2016 - hade man lyckats utföra ett mindre mirakel i studion. "Dance Alone" var samtida, hitvänlig, suggestiv och känslosam, och var utrustad med en av alla tiders bästa förhandsvideor. Makedonien rusade uppför vadslagningslistorna och började ses som en tänkbar toppkandidat.

Den första varningsklockan började ringa när singelversionen släpptes en månad senare. Där hade man skurit bort de två sista textraderna - där hela låtens bultande hjärta fanns - och gjort hela paketet mer direkt och mindre sofistikerat.

Väl på plats i Kiev gjorde Makedonien det de visat sig allra bäst på - nämligen att vara sämst då det gäller. Jana - som visat sig vara en lysande studiosångerska - höll inte alls måttet på scenen och bjöd på ett glatt men på tok för amatörmässigt framträdande och med ens var allt hopp ute. Än en gång misslyckades man med att övertyga Europa.

Under vykortet före bidraget avslöjade Jana att hon var gravid och kanske ändå hade andra saker än karriären att tänka på. Senare under kvällen stal hennes pojkvän showen då han friade i direktsändning.



Jana Burčeska / Dance Alone (Makedonien 2017)
15:e plats av 18 bidrag (semifinal) i Kiev

Od nas zavisi / Makedonien 2002

Karolina Gočeva hade sakta men säkert byggt upp en solid karriär i hemlandet. Hon hade börjat uppträda redan som tioåring och hade under de kommande tolv åren sjungit i alla viktigare festivaler och sammanhang en ung artist bara kunde dyka upp i.

1995 hade hon vunnit Skopje-festivalen och skulle ha fått representera sitt land vid ESC i Dublin, men Makedonien hölls utanför tävlingen av den segdragna konflikten gällande landets namn.

Nu hade hon skrivit kontrakt med ett stort skivbolag och som på beställning vann hon den nationella finalen på sitt fjärde försök (om man bara räknar de år Makedonien faktiskt fick skicka bidrag till ESC). Vinnarlåten var en något exotisk och trumbaserad schlager med en invecklad och svårsjungen - men bra - refräng.

I förhandsvideon var Karolina stylad som en Balkansk hybrid av Björk och Kate Bush, men i Tallinn bar hon en spektakulär klänning med en topp som såg ut att vara gjuten i guld. Dessutom innehöll framträdandet ett klädtrick á la Bucks Fizz, men ett annat liknande knep skulle visa sig gå hem bättre hos de som röstade.

Faktum är att det makedonska bidraget inte gick hem alls. Man fick visserligen en tolva, men den kom från Rumänien som Makedonien redan tidigare bytt poäng med och som inte helt slumpartat fick en tolva tillbaka. Om man plockar bort alla poäng Karolina fick från misstänkta länder detta myglandets stora år verkar det rätt sannolikt att "Od nas zavisi" skulle hamnat på allra sista plats.

Det stoppade inte Karolinas karriär på hemmaplan det minsta. Hennes nya skiva gick åt som smör i solsken och året efter spelade hon in sitt första album på serbiska för att erövra en ännu större publik i det forna Jugoslavien.

Karolina Gočeva / Od nas zavisi (Makedonien 2002)

19:e plats av 24 bidrag i Tallinn

100 % te ljubam / Makedonien 2000

Makedonien hade alltid lite svårt att imponera på resten av Jugoslavien med sin musik och när landet föll i bitar i början av 1990-talet var man den enda delrepubliken som aldrig vunnit den nationella uttagningen till Eurovision Song Contest.

Man hade ändå sin egen regionala sångfestival - Skopje Fest - som startats 1968 och som rullat genom hela 1970-talet. 1980 ställdes festivalen in - troligtvis med anledning av landets ledare Josip Broz Titos sjukdom och död - och skulle inte arrangeras på nytt förrän 1994, då Makedonien lämnat federationen och blivit ett eget land.

När Makedonien slutligen skulle släppas in i ESC - det besvärliga namnbråket med Grekland satte länge käppar i hjulen - fick den återuppståndna Skopjefestivalen fungera som nationell final. Det hade inte gått så värst bra: 1996 åkte man ut redan i den bisarra semifinalen och vid den egentliga debuten 1998 fick man en låg placering.

Skam den som ger sig och när landet nu för andra gången garanterades plats i europafinalen hade hela festivalen gått igenom en smärre ansiktslyftning. Det 22 bidrag starka startfältet dominerades av poppiga tongångar och samtida klanger. Den traditionella orkestern hade fått respass och musiken låg på band.

Inte bara musiken, skulle det visa sig. Av någon anledning hade de fyra tonårsflickorna i vinnande XXL fått tillåtelse att lägga stora delar av sången på band, vilket inte bara gav en något missvisande bild av gruppens tonsäkerhet utan även väckte ont blod hos ett par av konkurrenterna.

Vinnarlåten var en synnerligen enkel men effektiv popkaramell som väckte viss entusiasm på plats i Stockholm. Aftonbladets Per Bjurman smällde i med fem plus i sin recension och drömde högt om en ESC-final i Skopje året efter.

Att låten kändes lite hemgjord och lite amatörmässig bidrog mest bara till dess charm och inte ens när flickorna i sista refrängen brast ut i sämsta sortens dålig engelska förstörde det humöret. Den verkliga stötestenen blev istället deras begränsade röstresurser.

Under repetitionerna lät det helt okej, men ju mer finalen närmade sig tappade XXL nerverna. I finalen lät sången bitvis förfärligt och i ett starkt startfält hade tittarna föga förbarmande.

Dessutom visade röstningen dessvärre att Makedonien lierat sig med två länder som gärna fuskade och bytte poäng. Makedonien fick tior av Kroatien och Rumänien som raskt belönades med toppoäng tillbaka.



XXL / 100% te ljubam (Makedonien 2000)
15:e plats av 24 bidrag i Stockholm

Dona / Makedonien 2016

Efter Kaliopis snygga uppvisning i Baku 2012 - då hon tagit landets  dittills näst bästa placering - hade Makedonien fallit tillbaka i sin gamla ovana att ställa upp med helt okej bidrag med totalt misslyckade scenframträdanden. Det var ingen större överraskning när makedonisk tv slutligen frågade Kaliopi om hon kunde tänka sig att ställa upp en gång till.

Ännu en gång vände hon sig till sin långvarige samarbetspartner och ex-make Romeo Gril för att få ett passande bidrag att ställa upp med. Jag hoppades åtminstone att de den här gången skulle våga gå lite längre bort från ESC-mallen och våga ställa upp med något lite mer utmanande. Kanske något i stil med Kaliopis gamla hitsingel "Ti"?

Till en början kände jag mig lite besviken då jag hörde "Dona". En förvisso stilig och intensiv men också rätt typisk ballad, helt utan den skärpa jag hade hoppats på.

Däremot var det inget fel på framförandet: Kaliopi var lika lyskraftig och övertygande som alltid och på scenen i Globen uppvisade hon dessutom en snudd på spöklik likhet med den legendariska Tereza Kesovija.

Ändå räckte det inte riktigt ända fram och Makedonien snubblade på målsnöret, som så många gånger förut. Själv hade jag gärna sparkat ut Litauen eller Belgien till fördel för Kaliopi, men som den stjärna hon är skakade hon snabbt av sig den värsta besvikelsen och gick vidare.



Kaliopi / Dona (Makedonien 2016)
11:e plats av 18 bidrag (semifinal) i Stockholm

Crno i belo / Makedonien 2012

De jugoslaviska melodifestivalerna var som ett ESC i miniatyr de de olika delrepublikerna skickade in bidrag och tävlade mot varann om äran att få representera hela landet. Under alla de åren lyckades inte Makedonien vinna en enda gång.

Efter att Jugoslavien störtat samman anmälde sig Makedonien till ESC 1996 och i en påkostad nationell final valdes Kaliopi till vinnare.

Just det året experimenterade EBU med tävlingen och ordnade en konstig intern semifinal där sju länder slogs ut innan tävlingen ens börjat. Där stod Kaliopi och hela Makedonien med långa näsor och fick se sig bortröstade på nytt.

Kaliopi hade varit stor stjärna redan på 1980-talet i en grupp tillsammans med sin dåvarande make Romeo Gril men hade lämnat landet när de politiska oroligheterna tilltog. Nu var hon fast besluten att jobba sig tillbaka till toppen och när ESC-försöket gick om intet började hon framför allt att skriva och producera låtar för andra.

Revanschens stund var inne 2012 då makedonsk tv utsåg henne till landets representant i Baku utan någon nationell final. Då var hon åter en firad och älskad sångerska, mångsidig och karismatisk, och ex-maken skrev henne en sång som lät henne glänsa och briljera.

Trettondeplatsen i Baku var Makedoniens näst bästa genom tiderna och en god påminnelse om att ESC inte enbart är ett forum för unga talanger utan även en utmärkt plattform för mogna artister mitt i karriären.



Kaliopi / Crno i belo (Makedonien 2012)
13:e plats av 26 bidrag (final) i Baku