20 juli 2024

Never Ever Let You Go / Danmark 2001

Efter bröderna Olsens seger bubblade hela Danmark och nu var DR spända och stolta över att få stå värd och visa sitt kunnande för världen efter trettiosju långa år. Stolthet och entusiasm är i sig inte dåliga saker men båda måste hållas i stram sele om slutresultatet ska bli bra. Det skulle alla snart bli varse.

Att festen skulle bli stor verkar ha varit en av de viktigaste sakerna för arrangörerna. Man bestämde att det skulle byggas ett tak på den nationella fotbollsarenan Parken och att ESC skulle avgöras inför rekordpublik: hela 38.000 åskådare skulle rymmas in.

Bakom kulisserna gick förberedelserna verkligen inte som på räls. Man utlyste en tävling där reklamfirmor fick föreslå inte bara logo och visuell identitet utan även hur scenen skulle se ut. I ett sent skede fick man inse att det vinnande förslaget inte var användbart och tv-utbildade scenografer kallades in istället.

Även på andra områden var organisationen rörig och den dokumentär DR själva gjorde om förberedelserna var en riktigt obarmhärtig skildring av hur proffsiga medarbetare ständigt körs över och hur de från början ambitiösa planerna slutligen landade i en inte särskilt lyckad sändning.

Den danska finalen - en solid årgång med flera bra låtar - visade däremot få tecken på att DR inte skulle ha koll. Här bjöds fest och folklighet och bra show och tittarna var mycket nöjda.

Vinnaren var något av ett scoop. Duon Rollo & King (Søren Poppe och Stefan Nielsen) var en riktig fluga som fått stort genomslag med sin första hit "Ved du hvad hun sagde?" med Signe Svendsen som gästvokalist. Det uppföljande albumet hade fått ett ganska svalt mottagande och för att hålla sig kvar i rampljuset ställde man i den danska finalen där man vann stort.

"Der står et billede af dig på mit bord" var inte så väldigt mycket mer än en ny version av den första låten - till och med munspelshooken fick följa med - men det visste inte den internationella publiken. I sin engelska version kändes värdlandets bidrag ganska fräscht.

Under repetitionsveckan gick den danska stoltheten av allt att döma lite överstyr och såväl journalister som delegater morrade över dålig organisation kontra värdarnas uppblåsta självbild.

Själva finalen var långt ifrån en tv-fest. Att startfältet hörde till de svagaste i modern tid var inte DR:s fel men bidragen kändes ofta alldeles för små för den gigantiska scenen och dess underligt grå design. Programledarna hade begåvats med ett förfärligt manus på rim som sågades av de flesta. 

Åskådarna varken såg eller hörde särskilt bra och såg därför mest uttråkade ut då kameran svepte över dem. Ända fram tills hemmalaget fick avsluta uppspelningen: då brakade jublet loss och läckte via sångmikrofonerna ut till de miljoner tittare som kanske också vaknade till lite grann. Skulle Danmark vinna på nytt tack vare starkt publikstöd?

Länge såg det ut att gå så. Danmark tronade i täten under en stor del av röstningen tills helt otippade Estland kom och drog förbi. Att publiken på plats hade önskat ett annat utfall var väldigt tydligt men Rollo & King fick åtminstone ännu en framgång på sitt CV.

Duon blev inte långlivad - året efter gick Rollo och King skilda vägar. Båda medlemmarna försökte sig på solokarriär med begränsad framgång och arbetar idag som lärare. Signe Svendsen är ännu aktiv som artist och ger ut skivor på eget bolag.

Att finalen från Parken inte varit någon riktig succé var de flesta överens om - även DR själva verkar ha ansett att det inte gick riktigt som man tänkt sig. Ändå tilldelades DR det prestigefyllda uppdraget att ordna födelsedagsfest 2005 då Eurovision Song Contest fyllde femtio år.


Rollo & King / Never Ever Let You Go (Danmark 2001)
2:a plats av 23 bidrag i Köpenhamn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar