Keep The Faith / Georgien 2017

Georgien hade testat lite olika sätt att välja bidrag på: något år valde man internt, något år hade man en öppen nationell final, något år valde man ut en enda artist som fick sjunga alla låtar i den nationella tävlingen. Inför Kiev 2017 satsade man på en stor nationell uttagning med betoning på stor.

Hela 25 bidrag hade den georgiska tv-publiken att ta ställning till. Lite svårt att bena ut så många låtar serverade på en gång, så tittarna fick hjälp av en internationell jury bestående av fyra experter. För att riktigt försäkra sig om att tittarna inte skulle välja galet så hade juryn 80% av makten medan de resterande rösterna tillföll folket.

De fyra experterna var Tali Eshkoli, Ralf Reinink, Sacha Jean-Baptiste och bulgariske Boris Milonov som skrivit inte färre än tre av de låtar vinnaren sedan skulle möta i Kiev (Bulgarien, Makedonien och Serbien). Var han verkligen rätt person att bedöma eller ville han förbättra sina egna bidrags chanser? I slutändan hade ändå juryn och tittarna till all lycka samma favorit.

Den favoriten var en kombination av två artister som redan vunnit varsin gång tidigare. Sångerskan Tako Gatjetjiladze (på engelska transskriberat som Gachechiladze) hade varit en av medlemmarna av Stephane & 3G i den glada anti-Putin discon "We Don't Wanna Put In" som Georgien helt kallt valde ut som sitt bidrag till finalen i Moskva 2009.

EBU - som bara några år tidigare skrivit in i regelverket att inga bidrag får innehålla politiska budskap eller något som överhuvudtaget kan äventyra tävlingens rykte - fick frossbrytningar av blotta tanken och beordrade Georgien att byta text. Upphovsmännen vägrade och landet avlägsnades från startlistan. 

Även den här gången hade Tako ett budskap med sig i texten, men uppmaningen att tro på sig själv även när världen är hård ansågs inte vara något problem. Sångerskan hade själv skrivit texten till en melodi av ingen mindre än Anri Djochadze - den första georgiska representanten som missat final i ESC (2012).

Den här gången hade den gode Anri - som numer jobbade mer som producent och låtskrivare än artist - fått ihop ett mer melodiskt nummer. "Keep The Faith" var en bombastisk och allvarsam ballad med stor tyngd och kanske var det därför sångerskan i slutändan valde att uppträda under sitt riktiga namn Tamara istället för att använda det smeknamn hon för det mesta använt sig av.

I Kiev sjöng Tamara bra men hade fått startnummer två i semifinalen - ett startnummer som historiskt sett varit en favoritdödare men som numer i allt högre grad blivit platsen producenterna dumpar låtar de inte tror på - och Georgien missade än en gång finalen. Att det startnumret till trots blivit en elfteplats var kanske en klen tröst.

Men man kan vinna på olika sätt här i världen. Boris Milonov, som varit med och valt i Tbilisi, hade fått upp ögonen för Tamara på mer än ett sätt. De träffades på nytt i Kiev och blev snart ett par. Redan ett år senare gifte de sig och bor idag i Wien och har två barn tillsammans.

Tamara Gatjetjiladze / Keep The Faith (Georgien 2017)

11:e plats av 18 bidrag (semifinal) i Kiev

Warrior / Georgien 2015

Det hade inte blivit någon total fullträff då Thomas G:son kallats in för att skriva Georgiens bidrag till Malmö 2013, men av allt att döma hade den hårdrockande schlagerkompositören och den grusiska tv-underhållningen bytt nummer med varann för framtida bruk. Man vet ju aldrig när det kunde behövas lite hjälp.

Inför finalen i Wien insåg man att det inte varit någon riktig framgång att välja bidrag internt och en nationell final återinfördes. Och kanske att vinnaren där skulle behöva putsas upp och filas till lite grann innan den kastas ut i den internationella hetluften.

Nina Sublatti (egentligen Nina Sulaberidze) var en erfaren 20-åring som jobbat som fotomodell hela sin tonårstid. Hon var född i Moskva men familjen hade tidigt flyttat tillbaka till Tbilisi. Det dröjde inte länge innan modellen Nina också började sjunga med olika band och 2013 vann hon georgiska Idol.

En av låtarna hon framfört i Idol var en rockig version av Britney Spears "Toxic", något som hon möjligen låtit sig inspireras av då hon skrev den låt hon 2015 vann den georgiska finalen med. Nu ringde tv-bolaget upp Thomas G:son och frågade om han kunde snitsa till deras vinnare en aning. I utbyte fick han stå med som upphovsman, ett rätt vanligt förfarande i branschen. 

"Warrior" fick nya kläder men när G:son försökte få Nina Sublatti att skriva om en del i texten blev det kalla handen. Nog för att G:son själv haft ett ganska liberalt förhållande till det engelska språket genom åren, men inte ens han var nöjd med glosor som "oximated" i texten.

"Warrior" - en hyllning till alla georgiska kvinnor och möjligen en liten politisk känga mot grannen Ryssland - visade sig fungera rätt bra och tog sig enkelt till final i Wien. Där hamnade man långt efter de nio låtar i toppen som delade på i princip alla de högsta poängen men en elfteplats var ett bra resultat.

Singeln gick upp listorna i länder som Ukraina, Ryssland och Turkiet men trots det verkar Nina mer eller mindre ha lagt sin sångkarriär på is och har inte släppt ny musik på flera år. Istället har hon fungerat som domare i olika talangprogram i stil med det hon själv fick sitt stora genombrott i.

På georgisk tv hade man all anledning att vara nöjd med samarbetet, och man skulle be Thomas G:son fixa lite med det egna bidraget även året därpå.

Nina Sublatti / Warrior (Georgien 2015)

11:e plats av 27 bidrag (final) i Wien

Waterfall / Georgien 2013

Det tråkigaste jag vet i Eurovision Song Contest är när länder tävlar med låtar de köpt in någonstans ifrån, skrivna av låtskrivare utan någon koppling till landet ifråga. Bidrag som på inget vis representerar det som händer i det tävlande landets egna musikliv. Urtrist.

Ännu lite tråkigare blir det faktiskt om man dessutom gör något så fegt och andefattigt som att be förra årets vinnare - som inte på något sätt har någon koppling till det egna musiklivet - att skriva ens bidrag. Det är rent häpnadsväckande poänglöst.

Att Georgien ville ha ett stabilt och säkert kort må vara dem förlåtet efter fiaskot i Baku där Anri Djochadze högst begripligt och välförtjänt blev landets första representant att misslyckas i en semifinal. Redan 2010 hade man provat att köpa in en utländsk låt med gott resultat och nu hoppades man på ny succé.

Kanske var det vad georgisk tv hade beställt, men Thomas G:son lade sig betydligt närmare "Quédate conmigo" än "Euphoria" när han snidade ihop "Waterfall" - en stor och känslodrypande kärleksduett av ett mycket klassiskt snitt. Välskrivet men allt annat än nyskapande.

Duetten sjöngs av Nodiko Tatisjvili - en erfaren artist som uppträtt professionellt redan som barn - tillsammans med den något mer nyupptäckta talangen Sophie Gelovani (som endast kallade sig Sophie i ESC och som egentligen var den fjärde Sopho som representerat Georgien på sex försök). 

Till en början gick en stor del av eurovisionsfansen igång på alla cylindrar och det talades en del om duetten som en tänkbar vinnare. I Malmö hade favoritskapet redan svalnat en aning och svalnade ännu mer under de välkoreograferade men aningens kyliga georgiska repetitionerna. I slutändan tog "Waterfall" den sista av de tio finalplatserna i sin semifinal.

I finalen gick det snäppet bättre men man hamnade ändå långt ifrån toppen. Slutsatsen man kunde dra är att Thomas G:sons låtskrivande verkade fungera bäst då han fick stångas med någon lika envis och full av artistisk vision som Loreen.

Nodiko och Sopho fick ändå en del fans på kuppen. 2014 läste de upp Georgiens röster vid finalen i Köpenhamn och året därpå ingick de båda i den georgiska juryn.

Nodiko Tatisjvili & Sophie Gelovani / Waterfall (Georgien 2013)

15:e plats av 26 bidrag (final) i Malmö

I'm A Joker / Georgien 2012

Sedan debuten 2007 hade Georgien tagit sig till final varje gång de deltagit och bland ESC-fansen pratades det högt om att Georgien - precis som Armenien - hade en lojal skara landsmän i exil som alltid skulle rösta sina gamla hemländer till final. Georgien kunde matematiskt sett inte förlora.

Den diskussionen hettade till rejält när det visades sig att låten som vann den georgiska finalen 2012 var rent ut sagt förfärlig. Skulle deras skrattretande fuskbygge till låt faktiskt segla in i finalen ändå och slå ut någon som faktiskt skulle förtjänat en finalplats?

"I'm A Jocker" var en högst omelodiskt stycke som ogenerat stulit sin huvudsakliga textidé rakt av från "The Joker" med Steve Miller Band. Men vad menades egentligen med titeln? En snabb sökning i olika slanglexikon visar att "jocker" avser någon som stulit någon annans stil rakt av, vilket ju i och för sig vore passande i sammanhanget. 

Enligt gammal amerikansk fängelseslang är en jocker dessutom en dominant homosexuell man, vilket vore lätt tragikomiskt med tanke på att Georgien först 2012 förbjöd diskriminering mot personer baserat på sexuell läggning.

I slutändan visade det sig att någon bara stavat fel. Låten skulle heta "I'm A Joker" och inget annat.

Anri Djochadze (på engelska transskriberat som Jokhadze) visade sig vara väletablerad i det georgiska musiklivet. Han hade sjungit offentligt redan som barn och hade sjungit i kören bakom Diana Gurtskaya i Belgrad 2008. 

I den georgiska finalen 2009 hade han ställt upp med den minst sagt minnesvärda (och förskräckliga) "I Want You Back" där hela scenshowen anspelar på Sovjetunionens flagga och på Stalin (som ju själv var född i Georgien). Det året genomsyrades visserligen av ilska mot Ryssland efter kriget 2008 och Georgien skulle slutligen dra sig ur finalen i Moskva.

Inför Baku hade man städat upp "I'm A Joker" en aning men vad hjälpte det när själva låten var bedrövlig? Fansen kunde dra en lättnadens suck då Georgien för första gången blev utslagna i sin semi. Inte ens länder med stor diaspora kunde ta sig till final med riktigt vad för skräp som helst.

Den gode Anri har fortsatt sin bana inom georgisk showbiz, inte minst som producent för andra artister.

Anri Djochadze / I'm A Joker (Georgien 2012)

14:e plats av 18 bidrag (semifinal) i Baku

One More Day / Georgien 2011

Ibland hör man lite äldre eurovisionsfans sucka över hur allting var bättre förr. Det är en sanning med modifikation men en sak som obestridligen var mer stabil under tävlingens tidiga år var artisternas tonsäkerhet och sångförmåga. Nästan alla som ställde upp i ESC under tävlingens tjugofem första år kunde hålla ton och sjunga rent.

Det beror naturligtvis på tekniska landvinningar: under lång tid var en artists jobb att sjunga live - inte sällan med dålig teknik och dåligt ljud - och då fanns det ingenting att gömma sig bakom. Nuförtiden kan i princip vem som helst låta bra i en studio eller med rätt ljudmixning.

Men sedan finns det ju gränser också för vad som kan passera idag.

Den georgiska melodifestivalen 2011 vanns av nu metal-bandet Eldrine med en rätt spännande låt med ovanligt vassa kanter. Det enda riktigt tråkiga var att bandets sångerska inte alls klarade av att komma i närheten av refrängens höga toner. Det hela lät rent ut sagt förfärligt och det kändes synd att en bra låt skulle framföras så illa.

Tydligen hade någon hört detsamma som jag hörde och kort tid efter den georgiska finalen meddelades det att Eldrines sångerska Tamar Vadachkoria bytts ut med omedelbar verkan. Det talades om att Tamar inte mådde bra och att pressen inför den stora finalen i Düsseldorf påverkat henne negativt.

Istället kallades den etablerade sångerskan Sopho Toroshelidze in istället. Skojigt nog innebär det att Georgien - som nu deltog för fjärde gången - för tredje gången representerades av en sångerska vid namn Sopho (efter 2007 och 2010).

Sopho hade en kraftfull stämma och en stark närvaro och den nya versionen lät oändligt mycket bättre. Samtidigt som jag nu istället skulle önskat att en så bra artist kunde fått tävla med en ännu bättre låt istället. Aldrig får man vara nöjd.

Nöjda fick georgierna lov att vara: i Düsseldorf tog de sig relativt otippat till final och slog sig där in bland de tio bästa för andra året i rad. Sedan dess har det gått grus i maskineriet och Georgien har aldrig placerat sig lika högt igen.

Efter Düsseldorf visade sig att man inte brytt sig så särskilt mycket om den första sångerskans hälsa och välmående - petningen berodde istället på ett nytt kontrakt, som förbjöd henne att ha en solokarriär vid sidan av bandet, som hon vägrat skriva på.

Eldrine / One More Day (Georgien 2011)

9:e plats av 25 bidrag (final) i Düsseldorf

Shine / Georgien 2010

När ryska trupper gick in i Georgien i början av augusti 2008 startade ett krig som visserligen blev kort men som för överskådlig framtid slog sönder relationerna mellan de båda länderna. Året därpå försökte Georgien skicka ett stycke provokativ anti-Putin-disco till ESC i Moskva. När EBU underkände texten hoppade georgierna av tävlingen.

Nu hade det gått ett år och röken hade skingrats. Nu var Georgien tillbaka på eurovisionståget och nu var man mest av allt intresserade av att tvätta bort stämpeln som bråkmakare. Man hade provocerat med flit 2009 - det erkände man nog - men nu vill man vara snygga och prydliga och skötsamma igen.

Man valde ut Sopho Nizjaradze - en begåvad 24-åring från Tbilisi som förutom sången även ägnade sig åt låtskrivande och skådespeleri - att sjunga samtliga bidrag i den nationella finalen. En riktigt begåvad artist men möjligen hade valet också politiska grunder. Nizjaradze hade gett upp en lovande karriär i Ryssland i protest mot kriget 2008.

Vinnarlåten "Shine" var inköpt från värdlandet Norge, skriven av Hanne Sørvaag som även skrivit det norska bidraget (och Tysklands måttligt framgångsrika låt i Belgrad 2008).

På scenen bjöd man på ett synnerligen överkoreograferat nummer men Sopho - som kallade sig Sofia i tävlingen - sjöng bra och för första gången slog sig Georgien in bland de tio främsta.



Sopho Nizjaradze / Shine (Georgien 2010)
9:e plats av 25 bidrag (final) i Oslo

Peace Will Come / Georgien 2008

Efter att ha gjort en på många sätt spektakulär och progressiv debut i Helsingfors var möjligen Georgiens andra bidrag en mindre besvikelse. "Peace Will Come" var visserligen en städad och prydlig - om än aningens förutsägbar - önskan om fred framförd av en sångerska med högt tonläge och en distinkt röst.

Diana Gurtskaya föddes i Abchazien i juli 1978 och var blind sedan födseln. Trots att Sovjetunionen knappast var den ideala platsen för ett barn med funktionsnedsättning upptäcktes Dianas musikaliska talanger tidigt och hon flyttade till Tbilisi som väldigt ung för att få en ordentlig musikutbildning.

Året innan hade hon ställt upp i den vitryska uttagningen samt tagit emot ett hederspris utdelat av Vladimir Putin. Då hon vann den georgiska finalen genomförde hon ett rätt spektakulärt klädtrick som förbättrades ytterligare inför Belgrad. Något förvånande tog sig Diana till final och fick där en ännu bättre placering än man fått året innan.

Vädjan om fred hjälpte föga. Den 8 augusti 2008 utbröt krig i Georgien då de ryskspråkiga utbrytarrepublikerna Abchazien (där Diana Gurtskaya föddes) och Sydossetien bröt sig loss med hjälp av ryska trupper. Sedan dess är de båda områdena de facto självständiga även om deras självständighet endast erkänns av ett fåtal länder, däribland Ryssland.

Georgien vägrade först att delta vid ESC 2009 i Moskva men anmälde sig efter en del påtryckningar från EBU. Georgierna valde helt fräckt ut den utstuderat provocerande (och för all del mycket underhållande) "We Don't Wanna Put In" med Stephane & 3G. När EBU underkände texten vägrade man ändra den varpå Georgien uteslöts ur tävlingen.

Diana Gurtskaya är idag gift med en högt profilerad advokat i Moskva och är av allt att döma populär i maktens korridorer. 2014 undertecknade hon en petition till stöd för Vladimir Putin och Rysslands handlande på Krim.



Diana Gurtskaya / Peace Will Come (Georgien 2008)
11:e plats av 25 bidrag (final) i Belgrad

Midnight Gold / Georgien 2016

Man kan säga väldigt många saker om Georgiens bidrag till ESC, men fega är de då rakt inte. Inte överdrivet mainstream heller. Det är inte som att de anstränger sig till utmattningens gräns för att passa in och leverera det alla förväntar sig.

När man avslöjade att Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz valt ut internt att representera landet utlyste man samtidigt en tävling där vem som helst fick skicka in bidrag till gruppen. Man ville ha låtar med "melodisk struktur av indie- och alternativ rock med elektroniska beats, samplingar, samt klubborienterad dansmusik av post-disco-karaktär". Inte precis den vanliga gamla schlagern, med andra ord.

Vinnarlåten skickades på remiss till svenske Thomas G:son, men de som väntat sig att han ordnat ett mer typiskt eurovisionssound bedrog sig. Istället förvandlades den sista minuten till psykedeliskt rockinferno av ett slag ESC-publiken sällan skådat. En kalejdoskopisk effekt tillagd i bildarbetet bidrog ytterligare till att få det att gå runt i huvudet på en och annan tittare.

Glädjande nog gick schlagerfestivalens gökunge hem tillräckligt väl för att ta sig till final, även om placeringen där blev ganska låg visade de unga georgiska manliga lolitorna att de finns plats för alla sorters musik i tävlingen.



Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz / Midnight Gold (Georgien 2016)
20:e plats av 26 bidrag (final) i Stockholm

Visionary Dream / Georgien 2007

Jag kommer inte längre ihåg detaljerna rent exakt. Jag var på väg någonstans och hade ett par minuter på mig att kolla vinnaren av Georgiens final som hållits under eftermiddagen, finsk tid. Jag minns att jag inte hade några förväntningar alls och att jag när låten började hann tänka att det nog skulle bli något typiskt etnotjafs. Och sedan tror jag att jag tappade hakan. Vad jag helt säkert minns är att jag genast lyssnade en gång till. Och en gång till.

Det var ett fascinerande låtbygge debuterande Georgien hade valt ut. Först och främst kändes det som om de kastat ihop flera vitt skilda låtar i en stor hög, men på något sätt hakade låtarna ändå fast i varandra och fungerade tillsammans.

När bitarna så småningom mynnade ut i en refräng lät den som om de stoppat Madonnas "Ray of Light" i tvättmaskinen och kört den på fel hastighet tills den kommit ut skrynklig och underlig och lätt sönderriven.

Att få en sådan låt att fungera kräver verkligen en artist av rang och Sopho Khalvashi visade sig vara en smärre urkraft på scenen. Med skönhet, pondus, närvaro och röst i ljuv kombination lyckades hon stråla tillräckligt för att ställa sina fyra svärdviftande dansare i skymundan.

Kanske var det hela lite för krångligt för gemene man framför tv:n men jag tycker fortfarande att det här är Georgiens allra bästa låt och drömmer om att Sopho ska göra comeback i tävlingen.



Sopho / Visionary Dream (Georgien 2007)
12:e plats av 24 bidrag i finalen