Beautiful Mess / Bulgarien 2017

Att ta en liten paus och tänka igenom sitt deltagande verkade ha lönat sig och nu var Bulgarien någonting på spåren. Vid comebacken i Stockholm hade man inte bara tagit sig till final utan även friserat sitt eget personbästa. Man hade bara varit i final två gånger men båda gångerna hade man kommit bland de fem främsta - det är rätt imponerande.

Nyckeln till Bulgariens nya framgång var låtskrivaren Borislav Milanov och hans bolag Symphonix International. I Kiev 2017 stod de bakom hela tre länders bidrag: Serbien, Makedonien och - naturligtvis - Bulgarien.

Av de tre var det Bulgarien som hade i princip allas ögon på sig. Den utvalda artisten Kristian Kostov var en begåvad och karismatisk 17-åring, född i Moskva med rötterna i Bulgarien och Kazakhstan. Efter att ha utmärkt sig i ryska The Voice Kids prövade han lyckan i pappans hemland och blev tvåa i The Voice of Bulgaria 2016.

Han släppte ett par framgångsrika singlar - "Ne si za men" är en personlig favorit - och sågs som ett stort löfte. Han var en av de största förhandsfavoriterna inför ESC i Kiev och skulle nog ha vunnit en promenadseger om inte fenomenet Salvador Sobral kommit i vägen. Men en silvermedalj var inget att fnysa åt. 

Borislav Milanov satsade vidare på ESC och måste verkligen ha känt att en seger var inom räckhåll. Som extra bonus hade han dessutom funnit kärleken i Kiev och gifte sig senare med Georgiens representant Tamara. 

För Kristian Kostov ville karriären dessvärre inte ta sig. "Beautiful Mess" låg etta i Bulgarien men de efterföljande singlarna gick spårlöst förbi. Samarbetet med Symphonix avslutades och Kostov flyttade tillbaka sin karriär till Ryssland där det spelats in många låtar - ofta med påkostade videor - som inte verkar ha slagit utanför den närmsta fankretsen.

2022 lämnade Kristian Kostov Ryssland och verkar samtidigt ha blivit lite mer frispråkig på sina sociala medier där han ibland antyder en lite mer queer sida än tidigare. I en intervju på bulgarisk tv hävdade han att han skulle ha blivit tvångsrektryterad om han stannat i Ryssland. 

I maj 2023 släppte han "Mine" på eget bolag.

Kristian Kostov / Beautiful Mess (Bulgarien 2017)

2:a plats av 26 bidrag (final) i Kiev

If Love Was A Crime / Bulgarien 2016

Bulgarisk tv hade fått nog efter finalen i Malmö 2013 när man för sjätte gången i rad missat finalen. Det var dags för en liten paus där man kunde fundera på vad man ville med sitt deltagande i den här tävlingen. Om man nu alls skulle delta. Om man nu alls hade något att ge.

Istället - kanske för att inte helt tappa kontakten med EBU:s sångtävlingar - återupptog man 2014 sitt tävlande i Junior Eurovision. Vid finalen på Malta lyckades man vida bättre än man gjort i vuxenvarianten och fick en andraplats för "Planet Of The Children".

Året efter tog bulgarisk tv på sig hela värdskapet för den internationella upplagan och arrangerade en snygg final i Sofia. Programledare för galan var Poli Genova som representerat Bulgarien vid ESC i Düsseldorf 2011 och som sedan dess släppt ett album i eget namn och fungerat som mentor i den lokala versionen av X-Factor.

Det var lätt att få känslan att programledarjobbet nu snarast var en audition för något annat och kort tid efter JESC meddelades det att Bulgarien återigen skulle tävla i ESC och att Poli skulle vara deras artist.

Låten valdes ut internt och skrev att ett stall låtskrivare runt Boris Milanov, som skulle komma att göra ett visst avtryck på ESC under kommande år.

"If Love Was A Crime" togs emot med stor entusiasm bland såväl fans som press och räknades som en tänkbar vinnare i Stockholm. Den här gången gick allt vägen i semifinalen och den slutliga fjärdeplatsen var Bulgariens dittills största framgång. 

Kalenderbitarna noterade med förtjusning att Bulgarien kanske inte gick till final så ofta men varje gång de gjorde det placerade de sig bland de fem bästa.

Låten sålde hyfsat i flera länder och blev etta på hemmaplan. Den spelades även in i en närmast identisk version med grekisk text av Demy (Grekland 2017).

Poli Genova fick pris som årets bulgariska ambassadör i världen 2016 och har fortsatt spela in musik med stor framgång. Hon har flera gånger antytt att hon gärna skulle ge sig på att tävla i ESC på nytt om tillfälle gavs.

2020 noterade Poli Genova lite halvsurt på sociala medier att den låt Malta valt ut för ESC-finalen i Rotterdam var en av de hon valt bland innan hon fastnade för "If Love Was A Crime". Hon hävdade också att hon varit med och skrivit den och att det var lite ofint att hennes namn tagits bort från listan av upphovsmän.

Poli Genova / If Love Was A Crime (Bulgarien 2016)

4:e plats av 26 bidrag (final) i Stockholm

Love Unlimited / Bulgarien 2012

På tredje försöket hade Sofi Marinova - en av Bulgariens mest uppseendeväckande stjärnor - vunnit den bulgariska finalen. 2007 hade hon kommit på tredje plats tillsammans med rapparen Ustata och 2005 hade hon kommit tvåa trots att både hon och hennes sångpartner protesterat och vägrat sjunga i direktsändning.

Sofi var en färgstark och frispråkig artist som aldrig höll tand för tunga och som var minst lika känd för sitt turbulenta privatliv som för sin sång. "Jag behöver inte träna, jag håller vikten genom att uppträda och att ha sex", berättade hon för en bulgarisk tidning.

När hon skilde sig från sin mångåriga partner blev hon raskt ihop med hans vuxna son från ett tidigare äktenskap. Om inte en schlagerdrottning som dejtar sitt eget barns halvsyskon är julafton för skvallerpressen vet jag inte vad som skulle vara det.

Mitt i cirkusen var det lätt att glömma Sofis framgångsrika karriär och hennes röst som spänner över fem oktaver. Hon hade börjat sin bana som 17-årig bröllopssångerska trots att hennes far först förbjudit det. Hennes fans kallade henne ofta "den romska näktergalen".

Hon har också engagerat sig socialt och deltagit i nationella kampanjer mot trafficking och mot socialt utanförskap för fattiga familjer.

Hennes ESC-bidrag "Love Unlimited" blandade hennes romska sångtradition med modernt technobeat och texten hade rader på inte färre än tio språk.

På den stora scenen i Baku stod hon alldeles ensam utan varken körsångare eller dansare och gav ett lite lätt bortkommet intryck. Visserligen fick hon hjälp av rejäla mängder pyroteknik men flera gånger lät det som om hon kom i otakt med sin egen musikbakgrund.

I slutändan var Sofi millimeter ifrån att ta Bulgarien till final då hon delade semifinalens tiondeplats med Norges Tooji. Reglerna säger att bidraget som fått poäng från flest länder slår ut det andra och Norge knep finalplatsen medan Sofi fick åka hem.



Sofi Marinova / Love Unlimited (Bulgarien 2012)
11:e plats av 18 bidrag (semifinal) i Baku

Samo shampioni / Bulgarien 2013

Elitsa och Stoyan hade fastnat i eurovisionsfansens kollektiva minne av två anledningar. Dels var de det enda bulgariska bidraget som lyckats ta sig till final på åtta försök, dels hade de gjort ett gott intryck i Helsingfors där de visat sig älskvärda, sympatiska och ödmjuka.

Bulgarisk tv - som började få slut på idéer - bestämde sig för att bjuda in duon på nytt för att få göra ett andra försök. Då visade sig dessvärre alla deras positiva sidor ha gått över med åren och ersatts av betydligt mindre ödmjukhet.

Det bestämdes att låten skulle väljas ut i en nationell final där Elitsa och Stoyan - som nu var gifta med varandra - framförde tre låtar som sedan bedömdes av en jury samt av tv-tittarna.

Dessvärre valde tittarna helt fel. Istället för parets favorit utsågs nu "Kismet" ("Ödet") till Bulgariens bidrag. Ute i kulisserna kokade artisterna och sändningen slutade kaotiskt då de båda vägrade att framföra någon vinnarrepris alltmedan minuterna gick i direktsändning.

Som på beställning visade det sig kort tid efter uttagningen att det var osäkert vem som ägde rättigheterna till "Kismet" som snabbt ratades och byttes ut mot låten Elitsa och Stoyan önskat sig hela tiden. Tänk så det kan slumpa sig.

Varför de så gärna ville åka till Malmö med just "Samo shampioni" ("Endast de bästa") framstår som en smula oklart då den i grunden mest var en svagare variant på samma låt de tävlat med sex år tidigare. Om den kändes rätt i tiden första gången var den nu istället daterad och rätt tjatig.

Europa lät sig inte imponeras, trumorgien fick respass redan i semifinalen och nu tappade bulgariska BNT orken helt. Bulgarien drog sig ur ESC och stod över i två år i väntan på ny inspiration och nya, bättre idéer. Det visade sig vara en riktigt klok strategi.



Elitsa & Stoyan / Samo shampioni (Bulgarien 2013)
12:e plats av 17 bidrag (semifinal) i Malmö

Angel si ti / Bulgarien 2010

Den bulgariska televisionens tålamod var slut. Fyra gånger av fem hade den öppna nationella finalen misslyckats med att ta landet till final så nu fick man lov att ta till andra medel. Man beslutade sig för att bjuda in en enda på förhand utsedd artist att sjunga samtliga kandidatlåtar.

En panel bestående av 51 sakkunniga fick i uppdrag att utse den bästa kandidaten. Vinnaren Miro fick tio röster och var en rätt klar vinnare före Poli Genova (Bulgarien 2011 och 2016) som fick sju. Nu beställde man fram fem tävlingsbidrag som skulle täcka in olika musikaliska genrer och passa väl för artisten.

Miroslav Kostadinov var en mycket rutinerad 34-åring som varit ena halvan av den mycket framgångsrika duon KariZma i åtta år. Sedan han startat sin solokarriär 2007 hade han fått otaliga priser för bästa låt, bästa video och bästa album.

Miro sjöng alla fem kandidaterna i ett förvånansvärt nedtonat förhandsvisningsprogram och tillbringade de tre veckorna fram till den riktiga finalen med att understryka vilken av låtarna som var hans egen favorit. Föga förvånande vann den också överlägset.

"Angel si ti" ("Du är en ängel") var en dramatiskt arrangerad låt som i princip helt saknade annan refräng än ett utdraget "oooh". Det funkade på skiva men visade sig svårt att göra intressant på scenen. Miro och hans dansare rev och slet i sin låt under repetitionerna utan att riktigt få det att funka. Satsningen till trots landade Bulgarien än en gång på fel sida av strecket och året efter var den öppna nationella finalen tillbaka.

Miro förblev lika populär efter misslyckandet i Oslo och har vid sidan av sin sångkarriär engagerat sig i flera välgörenhetsprojekt, inte minst riktade mot barn och unga i Bulgarien.



Miro / Angel si ti (Bulgarien 2010)
15:e plats av 17 bidrag (semifinal) i Oslo

Illusion / Bulgarien 2009

Ända sedan Marie N tagit hem segern med sin lättglömda men välkoreograferade trall i Tallinn 2002 hade en sak stått glasklar för de flesta: om man ville lyckas i ESC och stanna kvar i tittarnas minne var det en bra idé att satsa på det visuella och kanske ta i lite extra.

Krassimir Avramov (född 1972 i Sliven) skulle ta i mer än de flesta. Han hade en skolad operaröst och ställde upp med "Illusion" - ett dramatiskt stycke operapop som i sin studioversion och med sin påkostade video kändes som en möjlig outsider.

Panelen i "Inför Eurovision Song Contest" på SVT skruvade exempelvis på sig och undrade om operabulgaren skulle kunna tänkas stjäla röster från det egna hoppet Malena Ernman. Man skulle inte ha behövt oroa sig.

Väl på plats i Moskva hade Krassimir styrt ut sig i något slags superhjältedress - komplett med cape och allt - och omgivit sig med tre våldsamt överspelande och gapiga körsångerskor. Som om detta inte skulle ha räckt fanns även två stycken dansare på styltor med på scenen. Jajamensan. Styltor.

Olyckligtvis var Krassimir inte ensam om att spela superhjälte i sin semifinal - Tjeckien hade redan gjort samma grej några minuter tidigare. Till Bulgariens försvar ska sägas att deras låt ändå var den bättre av de två.

Det hjälpte inte alls. Det överlastade bulgariska ekipaget välte i direktsändning och man missade finalen än en gång. Krassimir har ändå fortsatt sjunga och har släppt ett antal singlar efter Moskva utan att bli någon av sitt lands större stjärnor.



Krassimir Avramov / Illusion (Bulgarien 2009)
16:e plats av 18 bidrag (semifinal) i Moskva

Let Me Cry / Bulgarien 2006

En elegant låt och en bra röst räcker sällan så långt som man skulle hoppas. 28-åriga Mariana Popova från Sofia var en välkänd och etablerad sångerska på hemmaplan - inte minst efter fem år som medlem av den populära gruppen Cocomania. Året innan hade hon vunnit en stor och prestigefylld sångtävling i Burgas, men i ESC tog hon sig inte vidare från semifinalen.

Knappast hjälpte det heller att hon på scenen i Aten fick slåss om uppmärksamheten med en annan bulgarisk stjärna. Mariana Popova hade bjudit med den uppseendeväckande Azis som körsångare och med ens sneglade de flesta utsända journalister mer åt honom än åt den tävlande sångerskan.

Azis - av bulgariskt och romskt ursprung - hade vuxit upp i Tyskland och var en känd chalga-artist. Chalga är en populär genre som blandar pop med balkansk folkmusik. Minst lika känd som för sin musik var Azis uppmärksammad för sin egen person och sin visuella framtoning.

Inte minst väckte Azis okonventionella könsidentitet rabalder i det konservativa Bulgarien. Azis eget uttryck blandade det manligt kodade med det kvinnligt kodade och sångaren uppträdde gärna i traditionellt kvinnliga kläder. På scenen i Aten bar han klänning och högklackade skor samtidigt som han dekorerat sitt skägg med glitter.

Senare samma år gifte sig Azis med sin pojkvän - något bulgarisk lag inte accepterade - och engagerade sig politiskt för att lyfta romernas situation såväl som hbtiq-frågor på den bulgariska dagordningen.

Mariana Popova sjöng vidare på eget håll med gott resultat. Hon har spelat in ett par album, agerat domare i bulgariska X-Factor samt tävlat i den inhemska versionen av Celebrity Big Brother 2012.



Mariana Popova / Let Me Cry (Bulgarien 2006)
17:e plats av 23 bidrag (semifinal) i Aten

Na inat / Bulgarien 2011

Det var en rutinerad ung popstjärna som vann den bulgariska finalen, i konkurrens med arton andra bidrag. Poli Genova hade gjort sin scendebut redan som åttaåring då hon gick med i den omåttligt populära barngruppen Bon-Bon med egen show på bulgarisk tv.

Vid sidan av att sjunga i tv med de allra största namnet inom bulgarisk popmusik studerade Poli musik och tog examen med klarinett som huvudinstrument. När hon växte ifrån Bon-Bon satsade hon på att bli stjärna på egen hand men det visade sig inte vara fullt så lätt som det kunde verka.

Att vinna var åtminstone ett steg på vägen. "Na inat" blev en hit och låg som bäst åtta på den inhemska topplistan. Kanske hade den klättrat ännu högre om allt gått vägen i Düsseldorf. Nu anslöt Poli istället till en annan bulgarisk tradition: att misslyckas med knapp marginal i semifinalen.

Några år senare skulle BNT tappa humöret och hoppa av ESC medan man envist höll sig kvar i Junior Eurovision med större framgång. När Bulgarien 2015 stod värd för barnens melodifestival valdes Poli ut som programledare, i vad som nästan kändes som en audition för att få tävla själv på nytt i den vuxna varianten.

Kort efteråt avslöjades att Bulgarien skulle göra comeback vid ESC 2016 och få ögonbryn höjdes när man därpå meddelade att den internt utvalda kandidaten inte var någon annan än Poli Genova.



Poli Genova / Na inat (Bulgarien 2011)
12:e plats av 19 bidrag (semi) i Düsseldorf

DJ, Take Me Away / Bulgarien 2008

Kanske var det framgången i Helsingfors som var anledningen till att Bulgarien bestämt sig för att fortsätta på det moderna spåret. I den nationella finalen hade tv-tittarna tolv kandidater att välja på och de röstade fram en vinnare som var närmast hysteriskt avantgardistisk för sammanhanget.

Deep Zone Project hade gjort samtida, elektronisk dansmusik i flera år redan och hade vunnit flera priser och utmärkelser men det var nu - i samarbete med Georgi Mateev under artistnamnet DJ Balthazar - som gruppen skulle bli stjärnor på riktigt.

I "DJ, Take Me Away" hade man röjt loss på allvar och kastat in alla tänkbara och otänkbara beståndsdelar i en och samma låt. Här fanns ösigt och påträngande beat, en mystisk laserorgel och ett skumt reggaeparti som avbröts av något som lät som en kulspruta. Knasigt men totalt avväpnande.

Dessutom hade gruppen hittat en bra sångerska i Joanna Dragneva som slagit igenom som riktigt ung i barngruppen Bon Bon, där även Poli Genova (Bulgarien 2011 och 2016) startat sin bana. Allt verkade lovande för en ny bulgarisk framgång.

Tyvärr föll allting i bitar på scenen i Belgrad, där man vräkte på med eld och dans och specialeffekter. En så rörig låt hade nog behövt ett rent och tydligt visuellt koncept istället och Bulgarien snubblade på mållinjen i sin semifinal. Inte för sista gången, ska tilläggas.

Att hela tävlingens mest uppdaterade bidrag inte gick till final känns än idag som en skandal, men Deep Zone & DJ Balthazar fortsatte segertåget på hemmaplan i flera år till. Joanna lämnade gruppen för en solokarriär 2011, men bandet finns än idag även om ännu ett par medlemmar bytts ut.



Deep Zone & DJ Balthazar / DJ, Take Me Away (Bulgarien 2008)
11:e plats av 19 bidrag (semifinal) i Belgrad

Voda / Bulgarien 2007

Det hade ärligt talat inte gått något vidare på de två första försöken men bulgarisk tv tappade inte sugen utan organiserade ännu en stor nationell uttagning med två semifinaler och nationell final i Sofia. Den slutade med en fullständig utklassningsseger där den vinnande duon fick nästan sju gånger så många telefonröster som tvåan.

Elitsa Todorova var en högt utbildad musiker med diverse trummor som specialinstrument. Hon hade också sjungit i kör och deltagit i en mängd musikaliska experiment och fått flera tunga priser för sina insatser för bulgarisk folkmusik. Sedan några år tillbaka hade hon samarbetat med en annan uppmärksammad trummare - Stoyan Yankoulov - och som trummande duo hade de tagit Bulgarien med storm.

"Voda" var också en spännande hybrid mellan riktig lokal folkmusik - inte bara som den lättsamma dekoration den ofta blir i ESC - och verkligt samtida dansmusik.

I Helsingfors var Elitsa och Stoyan populära och uppskattade bland fansen. De gjorde sig väldigt tillgängliga och ställde upp på många foton och skrev en mängd autografer. Kanske tyckte de sig behöva det, för det var inte många som trodde att de skulle klara sig vidare från semifinalen.

Inte nog med att semifinalen var galet lång med 28 bidrag och att Bulgarien sjöng allra först och riskerade att bli bortglömda innan uppspelningen var slut, dessutom gick repetitionerna illa och Elitsa sjöng riktigt falskt och surt. Också i semifinalen lät det rätt illa och skakigt och duon verkade ha nerverna utanpå kroppen. Trots det lyckades man kvala in, och i finalen fick man ett mycket bättre startnummer nära slutet.

Nu verkar nervositeten ha runnit av. Framträdandet på lördagkvällen var av en helt annan kaliber: övertygande, självsäkert och häftigt. Poängen rann in från alla Europas hörn och innan kvällen var slut hade Bulgarien slagit sig in bland de fem bästa, något som förhoppningsvis var en tröst under de nio år det skulle ta innan man tog sig till final på nytt.



Elitsa & Stoyan / Voda (Bulgarien 2007)
5:e plats av 24 bidrag (final) i Helsingfors

Lorraine / Bulgarien 2005

Bulgarien skulle ta en ganska god stund på sig att leta sig in i Eurovision Song Contest. De lär ska ha anmält intresse för att vara med i Oslo 1996 men föll i så fall bort i ett tidigt skede. Med tanke på den egendomliga slutna semifinal som anordnades just det året var det kanske lika så gott. Sannolikheten att man skulle landat på näsan i debuten känns som ganska stor.

Först nio år senare skulle man ta sig för att debutera men satsade stort på en lång semifinal där tjugofyra bidrag gjorde upp om tolv platser i den stora finalen. Semifinalens resultat hade bestämts av en expertjury men i finalen fick tittarna välja vinnare i ensamt majestät. Kanske för att man ville slippa anklagelser om röstfusk i ett av Europas mest korrupta länder.

Om det var vad man tänkt sig slog taktiken fel. Före finalen florerade rykten att gruppen Kaffe och deras manager skulle ha försökt styra telefonröstningen genom att dela ut mobilkontantkort och uppmana människor att rösta. Moraliskt olämpligt men inte direkt emot reglerna.

Mitt under den direktsända finalen bestämmer sig Kaffes svåraste konkurrenter - Slavi Trifonov och Sofi Marinova - för att inte uppträda. Istället går de ut på scenen och - medan deras musikbakgrund spelas - läser upp en förklaring till varför de inte vill vara med i denna fuskiga tillställning. Det underliga är inte att Kaffe vann utan att den talade protesten slutade på andra plats i telefonomröstningen.

I Kiev hörde Kaffe knappast till favoriterna och ganska många fnissade åt den nödrimmade refrängen om "Lorraine in the rain". För att göra illa värre hade de ukrainska värdarna lyckats röra ihop saker och tagit fel på den bulgariska och den ungerska flaggan i det mesta pressmaterialet. Själv tycker jag att det är en ganska skön låt (om än långt ifrån en vinnare) och att Orlin Pavlov vid mikrofonen är en stabil vokalist jag gärna skulle vilja se på nytt i tävlingen.

Kaffe - vars namn borde uttalas som "café" och inget annat - upplöstes året efter och Orlin startade en framgångsrik karriär som soloartist och skådespelare. Den upprörda och andraplacerade Sofi Marinova skulle få en ny chans 2012 då hon representerade Bulgarien i Baku.



Kaffe / Lorraine (Bulgarien 2005)
19:e plats av 25 bidrag (semifinal) i Kiev