Tourada / Portugal 1973

Det poängsystem som användes i ESC åren 1971 till 1973 har inte gått till historien som någon riktig höjdare men det gav Portugal bättre resultat än man fått tidigare. I Luxemburg hamnade man för tredje året i rad bland de tio bästa, nu med en lokalt färgad sång som på ytan handlade om tjurfäktning.

Fernando Tordo hade skrivit musiken och bad sin granne - den starkt politiske poeten Ary dos Santos (Portugal 1969 och 1971) - att skriva en text. De hade skickat in sången till den nationella melodifestivalen som ett slags protest och båda upphovsmännen hade varit stenhårt övertygade om att den aldrig skulle väljas ut eller ens tillåtas att framföras officiellt.

Portugal var ännu en diktatur men en trött sådan. Det hade viskats om politiska förändringar sedan landets nya ledare Marcelo Caetano tillträtt 1968 men allt som hänt var att staten försökte stärka sitt grepp över folket. Censuren var lika stark som tidigare men kallades nu istället "förhandsgranskning", på maktens eget newspeak. 

Hur "Tourada" kunde slinka förbi censuren förblir ett enormt mysterium. Ary dos Santos hade en mycket egen stil då han skrev, något förhandsgranskarna enkelt borde ha identifierat. Men hela texten är en riktigt uppkäftig bredsida mot hela det portugisiska samhället: dels mot de som styr men också mot alla som drar nytta av tingens tillstånd.

Censuren nämns i princip vid namn i texten där den kallas för "den intelligente" som berättar när det är dags att sluta sjunga. Många hakor tappades då Fernando Tordo sjöng texten högt i den nationella finalen men när sång väl släppts igenom av granskningen kunde man inte längre stoppa den - det vore ju att erkänna att censuren kunde ha fel.

I Luxemburg gick förmodligen texten över huvudet på de flesta jurymedlemmarna men de belönade den istället för dess musikaliska kvaliteter. Den fina placeringen till trots vågade inte den portugisiska radion spela skivan som aldrig blev någon kommersiell framgång på hemmaplan.

Bara ett drygt år senare skulle hela den portugisiska maktapparaten rasa ihop och diktaturen störtades i en statskupp. I det nya Portugal skulle "Tourada" bli en älskad klassiker och evergreen och förblir en sådan än idag.

Fyra år senare skulle Fernando Tordo återvända till ESC som en del av gruppen Os Amigos och sjunga om revolutionen. Även då skulle Ary dos Santos hålla i pennan och han är därmed den låtskrivare som vunnit den portugisiska finalen flest gånger, en ära han delar med Rosa Lobato da Faria (1992, 1994, 1995, 1997).

Tordo och dos Santos skrev över hundra sånger tillsammans innan textförfattaren avled i januari 1984 - endast 46 år gammal - efter ett hårt liv. Idag har han status som något av en nationalskald även om man gärna målar upp en aningens selektiv bild av honom. Hans sida på portugisiska Wikipedia nämner till exempel inte hans homosexualitet med ett enda ord. 

Fernando Tordo har förblivit en aktiv och uppskattad artist som med åren blivit alltmer kritisk mot det moderna Portugal och hur det styrs. Många av hans sånger har blivit eviga och tolkas ännu av nya generationer av portugisiska musiker.

Fernando Tordo / Tourada (Portugal 1973)

9:e plats av 17 bidrag i Luxemburg

This Is Our Night / Grekland 2009

Sakis Rouvas hade redan varit en etablerad stjärna i flera år då han mer eller mindre halkade in i Eurovision Song Contest på något slags bananskal 2004. Det var ändå en lycklig händelse: Sakis verkar ha trivts i sammanhanget och uppskattades stort av eurovisionsfansen. 

Kanske hade han inte världens största eller bästa röst men i likhet med många andra långlivade popstjärnor var han skicklig på att göra så mycket som möjligt att det han har och kompensera för resten med personlighet och showmanship. När Aten fick stå värd för hela tävlingen 2006 fick Sakis briljera som den klart bättre av två programledare.

Man kan väl säga att det lite grann låg i luften att Sakis Rouvas förr eller senare skulle ge sig in i ESC på nytt för att se om det gick att överträffa tredjeplatsen från Istanbul och 2009 valde ERT internt ut honom som landets representant i Moskva.

Låten togs ut i en nationell final med tre låtar som samtliga skrivits av hitsnickaren Dimitris Kontopoulos. Sakis verkar själv ha haft minimal påverkan på bidragen som lades fram och sade sig lite fullständigt på Kontopoulos som skrivit flera hits åt honom tidigare och som nu jobbade på hans kommande album.

Trots att Kontopoulos är en erkänt skicklig låtskrivare var alla tre bidragen förvånansvärt tama, som om man först och främst ville lägga sig så nära någon slags ESC-vänlig mittfåra som möjligt. Vinnaren "This Is Our Night" var måhända den starkaste av kandidaterna men landade i en förvånansvärt platt och slätstruken refräng.

I brist på refräng satsade den grekiska delegationen på skådespel: med sig på scenen i Moskva fick Sakis Rouvas inte bara ett trupp dansare utan även ett podium som reste sig upp i direktsändning och blottade en grekisk flagga. Att det blev ännu en placering i topp tio berodde nog mer på Sakis person och goda rykte än på låten, men det toppresultat många hoppats på låg aldrig inom räckhåll.

Grekiska tidningar tyckte att en sjundeplats var ett fiasko och en besviken Sakis Rouvas bad sin publik om ursäkt efter finalen. Den ursäkten verkar de flesta ha köpt och sångarens sommarturné blev en stor framgång. Eventuella planer på att göra Sakis till stjärna även utanför det grekiska språkområdet verkar däremot ha övergivits helt.

Herrar Rouvas och Kontopoulos fortsatte att jobba tillsammans, inte minst med skivan "Parafora" som utkom 2010. Första singeln därifrån - "Spase to hrono" - blev en stor hit och är åtminstone i mitt tycke mycket mer intressant än "This Is Our Night". Synd att Sakis Rouvas inte fick ta med sig något mer spännande låtbygge till ESC på något av sina två försök.

Sakis Rouvas / This Is Our Night (Grekland 2009)

7:e plats av 25 bidrag (final) i Moskva

Let Me Fly / Malta 1997

Den första maltesiska nationella final jag någonsin såg i sin helhet var 1997. Att säga att den var bra vore att fara med osanning men den var mycket underhållande och oändligt fascinerande på många sätt. 

Flera av låtarna var snällt sagt halvdana, orkestern spelade verkligen inte varje ton så som den var tänkt att spelas och alla deltagare sjöng inte klockrent. 

Exempelvis kommer trion Alwyn, Nadine & Elisa och deras säregna uppfattning om (och förhållningssätt till) harmonier för alltid att leva i mitt minne.

Det kanske allra lustigaste under hela finalen - med tanke på att Air Malta var huvudsponsor medan telefonbolaget Maltacom sköt till näst mest pengar - var att låten som vann hette "Let Me Fly" medan "The Call" kom på andra plats. Hade "The Call" vunnit om Maltacom betalat mest?

"Let Me Fly" red på den etnovåg som svept fram genom ESC de senaste åren och var skriven av Ray Agius som redan tävlat för Malta två år tidigare. 

Vid mikrofonen stod den erfarna Deborah "Debbie" Scerri. Hon var född i Toronto men hade tillbringat den största delen av sitt liv i Rabat, mitt på Malta. Hon hade representerat sitt lilla land i flera sångtävlingar och var en av tre körsångerskor bakom William Mangion i Millstreet 1993.

"Let Me Fly" fick en snygg förhandsvideo och fick en hel del uppskattning inför finalen. Startfältet i Dublin var rätt balladtungt och många förhandstips ville göra gällande att den medryckande maltesiska refrängen skulle kunna bära ganska långt.

Refrängen var förvisso bra och snärtig, men resten av låten kändes mest som en riktigt lång transportsträcka. Inget blev bättre av att Debbie Scerri enligt uppgift drog på sig en rejäl förkylning under repetitionsveckan och ska ha uppträtt i direktsändning med rejäl feber i kroppen.

Malta fick en tolva från Turkiet och en tia från Norge men kasserade in inte färre än tolv nollor under röstningen. Poängen räckte ändå till en placering bland de tio främsta. Malta blev också den första "vinnaren" av Barbara Dex Award för fulaste scenklädsel, vilket kanske säger allt man behöver veta om den utmärkelsen.

Debbie Scerri har förblivit en uppskattad sångerska hemma på Malta men är också ett välkänt ansikte som programledare i tv. 2019 utsågs hennes dotter Nicole Vella till Fröken Malta och fick representera sitt ö-land vid Miss World-tävlingen i London samma år.

Debbie Scerri / Let Me Fly (Malta 1997)

9:e plats av 25 bidrag i Dublin