Telefon Telefon / Västtyskland 1957

Ett par av de moderna uppfinningar som kommit den europeiska allmänheten tillhanda under 1900-talet var minst sagt världsomstörtande och förändrade sättet människan såg hela världen på. Radion. Televisionen. Telefonen. Och så med tiden internet. Alla dessa skulle vara väl värda en sång eller två.

Vid finalen i Frankfurt am Main passade det extra bra med en sång om telefoner. Vid den allra första tävlingen året innan hade hela juryn funnits på plats i Lugano, men nu trodde man sig ha löst alla nödvändiga tekniska aspekter och alla deltagarländer skulle utan problem kunna rapportera in sina poäng via hypermoderna telefonledningar.

Helt problemfritt gick det kanske inte men man fick åtminstone kontakt med alla länders talespersoner. Reglerna har i alla år sagt att om man trots upprepade kontaktförsök inte når fram till ett land så ska den juryns siffror räknas bort ur resultatet, men den paragrafen har aldrig behövt användas.

Jag har ingen aning om kompositören Ralph Maria Siegels då 11-årige son fick följa med far på jobbet och titta bakom kulisserna på den europeiska schlagerfestivalen, men om han var där verkar det som om tävlingen gjort ett stort intryck. Idag har Ralph Siegel junior deltagit med fler bidrag än någon annan låtskrivare genom historien.

Sångerskan Margot Hielscher arbetade som kläddesigner vid den tyska filmen då hon själv upptäcktes och lanserades på vita duken och blev en av krigsårens största tyska stjärnor. Hennes teatraliska sida utnyttjades fint i tävlingsbidraget där hon hanterade sin telefon som om den varit helt riktig. Hennes insats imponerade och hon skulle återkomma som tysk representant också 1958, då med ny rekvisita.



Margot Hielscher / Telefon Telefon (Västtyskland 1957)
Delad 4:e plats av 10 bidrag i Frankfurt am Main