Det är ingen osanning att hävda att det fortfarande fanns en stark motvilja mot Tyskland efter världskrigen. Man tyckte om att nypa till den gamla supermakten då tillfälle gavs, även om man gemensamt bestämt att inte göra så. Helt tydligt skulle det krävas något alldeles extra för att ett tyskt bidrag skulle få en framskjuten placering.
Det som skulle krävas var en Katja Ebstein. Hon föddes strax före andra världskrigets slut av polska föräldrar och hamnade som mycket ung i det instängda Västberlin. Där studerade hon arkeologi och umgicks i politiska och intellektuella kretsar. Hon sjöng i olika sammanhang för att finansiera sina studier, men någon artistkarriär hade hon inte tänkt sig.
Snart träffade hon ändå låtskrivaren Christian Bruhn som hon så småningom skulle gifta sig med. Han drog i rätt trådar och såg till att fästmön fick ett skivkontrakt och snart nog måste de flesta insett att den unga Ebstein var ett riktigt fynd med tyngd och integritet.
Hon ställde upp i den västtyska uttagningen till ESC med en låt som Christian Bruhn specialskrivit åt henne och vann en totalt förkrossande seger. Låten var också ovanlig i sammanhanget med ett arrangemang och ett groove som inte andades tysk schlagerfabrik överhuvudtaget, även om det hela till slut mynnade ut i en fantastiskt slagkraftig refräng.
Tyvärr kändes låten aldrig lika luftig och fräsch live som i den makalösa skivinspelningen men Katja gjorde stort intryck i Amsterdam och landade på en bronsplats. Långt bakom Irlands Dana och Storbritanniens Mary Hopkin, men det var en petitess i sammanhanget.
Låten blev en stor hit hemma i Västtyskland och tv-bolaget ARD bestämde tämligen omgående att Katja var helt rätt typ för ESC. Året därpå sjöng hon alla låtarna i den tyska finalen.
Katja Ebstein / Wunder gibt es immer wieder (Västtyskland 1970)
3:e plats av 12 bidrag i Amsterdam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar