Det kändes som om Nederländerna skulle ha varit på rätt spår efter att ha kommit på en fjärde plats i Birmingham 1998 - den bästa placering landet nått sedan den senaste segern 1975. Visst hade man börjat falla bakåt i listan på nytt de senaste två åren men det kändes ändå som om man satt siktet rätt.
Åtminstone fram till den nationella finalen 2001 där man visade sig vara på humör för lite experimentlusta och valde fram Michelle Courtens - ett 19-årigt barfotabarn med en närmast eterisk sång om hur härligt det är att flytta hemifrån och känna att man står på egna ben för första gången.
Först ut av alla på den enorma scenen i Parken i Köpenhamn började Michelle sin sång sittandes på golvet med ryggen åt publiken. Hon sjöng starkt och bra och verkade inte alls lika nervös som många av de mer rutinerade artisterna som skulle följa, men inget kunde skyla över vilken likgiltig gäspning till låt hon fått på sin lott.
Att komma först i vad som möjligen är alla tiders sömnigaste och svagaste startfält kan verkligen inte ha hjälpt heller. Sexton poäng blev facit och för Michelle, som ändå fått en stor hit på hemmaplan med sitt bidrag, tog popkarriären slut lika snabbt som den börjat.
Numer jobbar hon som professionell sånglärare och har sjungit i ett par musikaler. Fem år efter finalen i Köpenhamn gifte hon sig med sin mångåriga flickvän Carlijn.
Michelle / Out On My Own (Nederländerna 2001)
Delad 18:e plats av 23 bidrag i Köpenhamn
Jag trodde att det skulle bli Toto Cotugno som dök upp här härnäst med tanke på vissa händelser häromdagen. Det här var en mer subtil variant...
SvaraRaderaJag skriver i regel inläggen med ganska lång framförhållning men fnissade lite för mig själv när jag såg att den här kom nu...
Radera