En dryg månad efter finalen briserade skandalen då Aftonbladet stort slog upp en story om mygel och poänghandel bakom kulisserna. Den isländska delegationen berättade hur de på finaldagen fått en påstötning från Malta om hur några av deras toppoäng fortfarande "var lediga" och kunde bli Islands förutsatt att deras jury skulle ge en viss poäng tillbaka. Andra delegationer pekades också ut men Malta förblev spindeln i nätet enligt artiklarna.
När man ser hur Malta fördelade sina poäng i finalen syns det ganska tydligt vilka länder som var villiga att byta. Av Maltas fem högsta poängsummor går fyra till länder som fortfarande - halvvägs genom röstningen - låg på noll poäng och som samtliga ger generösa poäng tillbaka.
Troligtvis hade de nya kvalificeringsreglerna skrämt upp vissa deltagarländer. Efter finalen i Millstreet 1993 fick de länder med sämst resultat stå över i Dublin och ingen ville hamna i utvisningsfållan. Under de närmaste åren skulle länder som Malta, Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Slovakien fortsätta avge poäng som ser minst sagt misstänkta ut och med tiden skulle exempelvis Makedonien och Rumänien haka på.
Troligen vann inget land till följd av poängbytena men man vet inte säkert. Var skulle poängen landat om jurygrupperna fått fördela dem fritt istället för att de skulle öronmärkas för kompisröstande? Problemen skulle visa sig svåra att få bukt med - försökte EBU ens? - och började inte plana ut förrän semifinalen infördes och telefonrösterna började samlas in centralt istället för i de respektive deltagarländerna.
Christopher Scicluna & Moira Stafrace / More Than Words (Malta 1994)
5:e plats av 25 bidrag i Dublin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar