Som ett slags lätt fördröjd Sandra Kim-effekt skickade såväl Israel som Frankrike barnartister till Lausanne i hopp om att smälta hjärtan i den internationella juryn. På ytan var Israels bidrag det mer sympatiska av de två där den 12-årige gossopranen Gili Netanel sjöng en hoppfull och optimistisk sång med den nio år äldre Galit Burg som något slags musikalisk storasyster.
Nu kanske inte verkligheten var fullt så idyllisk som man ville ge sken av. Även om israelerna var måna om att Gili skulle framställas som ett barn omgivet av vuxna - till skillnad från Frankrikes lilla Nathalie Pâque som satts att spela vuxen på ett annat sätt - var det ett tungt ansvar som lades på späda axlar.
Jag var ett år äldre än Gili och blev helt betagen av honom. När SVT spelade upp bidragen på förhand hade Aftonbladets tv-bilaga en bild av honom från den israeliska finalen och jag visste redan då - innan jag ens hört låten - att jag hittat min favorit. Dels fick han göra det jag drömde om, dels tyckte jag att han var söt som en karamell. Den israeliska förhandsvideon gjorde ett outplånligt intryck på mig och jag var bergsäker på att Gili skulle vinna.
Samtidigt borta i Lausanne gick saker inte riktigt som på räls. Flera samtida källor på plats har vittnat om hur kompositören Shaike Paikov kört med sin unga artist och tvingat honom repetera sång mest hela tiden under finalveckan. När finalkvällen närmade sig var Gili märkbart trött i rösten och tappade andan vid ett tillfälle under andra versen.
Överhuvudtaget hade bidraget tappat sin lätthet och stuns och blivit förvånansvärt tungt i gumpen. Alla dessa faktorer plus det att jurygrupperna inte alls visat sig särskilt lättcharmade av sjungande barn ledde till att förhandsfavoriten Israel landade på en föga lysande tolfteplats.
Gili spelade in ett album hemma i Israel men pensionerade sig tidigt från sången och offentligheten för att göra annat i livet. Året efter infördes nya regler om att artisterna inte fick vara hur unga som helst; nu var alla deltagare tvungna att fylla minst 16 år det år de deltog.
Kanske att låten krympt ett par storlekar i mina ögon sedan jag var 13, men fortfarande blir jag alldeles varm i hjärtat av det här bidraget. Skönt för lille Gili att slippa vinna, men ett par placeringar bättre hade han allt förtjänat.
Gili & Galit / Derech ha'melech (Israel 1989)
12:e plats av 22 bidrag i Lausanne
Själv var jag 11 vid detta tillfälle, men minns det ganska väl - jag kommer ihåg melodin i versen trots att jag inte hört den sedan dess (om jag klickar på klippet nu blir det första gången sedan 1989!) och jag minns också att kommentatorn Jacob Dahlin berättade att Gili inte siktade på en artistkarriär när han blev stor utan att han skulle bli advokat. Vet du om han blev det? :)
SvaraRaderaJag har faktiskt ingen aning vad det blev av honom när han blev stor. En brevkompis jag hade i Israel skickade en bild från när hon träffat honom, då var han 18 eller 19, men det är det sista jag vet om honom. Hoppas han är lycklig och glad, åtminstone. :)
RaderaÄven jag var i samma ålder, var nog till och med 12 det här året, måhända Gili också var 77:a? :) Minns även detta bidrag med glädje, svängig melodi med en märkbart nervös liten pojke. Minns att jag tyckte synd om honom och uppfattade mig själv som betydligt äldre och mognare ;)
SvaraRadera