Han hade sjungit med Perry Como och uppträtt inför såväl John F Kennedy som Richard Nixon och hade ett vinnande, amerikanskt sätt som gick genom rutan även hemma i Europa. Mottagandet blev så översvallande att den unge Ronnie bestämde sig för att stanna kvar och satsa helhjärtat på en karriär i moderlandet.
Fem år efter hemkomsten skickades han till London med en söt liten sång om att längta efter den dagen då man äntligen får hitta den rätta, gifta sig och bilda familj. "Morgen" hade dessutom den egenheten att arrangemanget får den att kännas som en snabb låt trots att den går i midtempo.
Borta i USA - där Ronnies familj fortfarande fanns - var världen fullständigt uppochner efter att Martin Luther King mördats två dagar tidigare och gissningsvis fanns hans tankar någon helt annanstans då han klev in på scenen på Royal Albert Hall.
Ett stabilt framträdande till trots visade sig "Morgen" för snäll och välkammad för att stå ut i konkurrensen. En enda poäng blev det till slut och delad sistaplats med Kristina Hautala från Finland. De som ville ha en charmig kille gav sina röster till Cliff Richard istället.
Det var säkert snopet att komma sist - och definitivt oförtjänt - men 1968 skulle visa sig vara ett bra år för Ronnie Tober ändå, då han träffade den man han skulle komma att tillbringa hela livet tillsammans med. Budskapet i tävlingslåten slog in även om det tog ändå fram till 1998 innan de båda fick säga ja till varandra, trettio år efter finalen i London.
Ronnie Tober / Morgen (Nederländerna 1968)
Delad 16:e plats (sist) av 17 bidrag i London
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar