Ne mogu skriti svoju bol / Jugoslavien 1976

"Jag kan inte dölja min smärta" visade sig vara en ovanligt väl funnen titel. Bara minuter före Ambasadori skulle ge sig ut på scenen och framföra kvällens sista bidrag lyckades en närgången fotograf smälla till sångerskan Ismeta Dervoz i ansiktet med sin kamera. En riktig stjärnsmäll.

Nästa stjärnsmäll kom i röstningen där Jugoslavien felaktigt hamnade på sista plats. Frankrike skulle gett jugoslaverna fyra poäng som de helt enkelt glömde att läsa upp, och EBU:s legendariske övervakare Clifford Brown märkte ingenting. Först i det korrigerade resultatet, utskickat i efterhand, justerades man upp Ambasadori ett pinnhål.

Jugoslavisk tv kunde inte heller längre dölja sin smärta. I flera år hade man varit frustrerade över den egna bristen på framgång, trots att man skickade etablerade artister och i eget tycke starka låtar. Nu var måttet rågat och vid ett extrainsatt möte mindre än en månad efter finalen i Haag fattade de högsta tv-cheferna beslutat att man tävlat färdigt och nu tänkte hoppa av ESC för gott.

Det var inget populärt beslut på hemmaplan. Tv-publiken saknade sin schlagerfestival och det lokala näringslivet ansåg det dumt att ett land så till stor del avhängigt av sin turistindustri inte tog chansen att visa upp sig i ett populärt internationellt sammanhang. Men cheferna lät sig inte bevekas och det skulle ta fem år innan Jugoslavien gjorde comeback i Dublin 1981.

Då var Ismeta Dervoz tillbaka som körsångerska. Hon skulle också dyka upp i en helt annan roll, som det självständiga Bosnien-Hercegovinas delegationschef på 1990-talet.

Att en så stark låt som den här kunde landa i botten av resultatet säger också en hel del om vilken typ av musik som accepterades och gillades av juryn. Den här typen av låt skulle komma att lyckas betydligt bättre ungefär trettio år senare, så Jugoslavien får helt enkelt sägas ha varit väldigt mycket före sin tid.



Ambasadori / Ne mogu skriti svoju bol (Jugoslavien 1976)
17:e plats av 18 bidrag i Haag