Boum badaboum / Monaco 1967

Få saker skrämde 1960-talets människor som det högst reella hotet om ett förödande kärnvapenkrig som skulle leda till såväl människans som jordens undergång. Under Kubakrisen 1962 hade katastrofen varit alltför nära och frågan var inte så mycket om utan snarare när bomben skulle komma.

Serge Gainsbourg - som vunnit hela ESC för Luxemburg 1965 - höll på att utveckla sin roll som den franska popkulturens enfant terrible och när Monaco bad honom skriva ett eurovisionsbidrag även för dem bestämde han sig för att utmana rejält och skriva en låt om den nukleära apokalypsen.

"Boum badaboum" var designad för att få publiken att sätta i halsen: en hetsig och skramlig låt med smått klaustrofobisk känsla. Minouche Barelli närmast skriker sina textrader så ljudet nästan spricker och med jämna mellanrum hörs en olycksbådande nedräkning, som räknar ner sekunderna till den stora bomben.

Texten lämnade ingenting till fantasin: rader som "Ge mig lite tid att älska innan ni låter allt flyga i luften" eller "Låt mig leva lite innan ni dödar mig" var ett surt och beskt piller för publiken att svälja.

I Wien lyckades man inte riktigt återskapa den råa stämningen från skivversionen. Sången blir lite för mjuk och behaglig, orkestern spelar lite för "fint" och den skrämmande nedräkningen låter som vilken inräkning som helst på vilken jazzklubb som helst.

Med tanke på att man helt tydligt tog risken att stöta sig med såväl den goda smaken som publiken var förvånansvärt många i juryn med på noterna och detta, det klart mest provocerande bidraget dittills, fick en hedersam femteplats till slut.



Minouche Barelli / Boum badaboum (Monaco 1967)
5:e plats av 17 bidrag i Wien