I Love The Little Things / Storbritannien 1964

I backspegeln kan man se att Matt Monro aldrig riktigt blev den stjärna han borde haft potential att bli. Han spelade in för EMI:s Parlophone-etikett och hade samma producent som The Beatles - den öronbedövande skicklige George Martin. Han kallades ofta för Storbritanniens Sinatra och hade ett par riktigt solida framgångar. Och ändå ville det sig inte riktigt.

1964 befann sig Matt Monro ändå i hetluften. Han hade hyllats i branschtidningen Billboard och sjungit ledmotivet till Bondfilmen "From Russia with love", och handplockades av BBC för att sjunga samtliga bidrag i den brittiska uttagningen till ESC 1964.

"I Love The Little Things" var en snärtig och elegant poplåt - en av de mest moderna Storbritannien dittills skickat till eurovisionen - signerad den mästerlige popsnickaren Tony Hatch med åtskilliga hits på sin meritlista.

Trots att London till följd av beatlarnas framgångar var det häftigas huvudstad och det epicentrum ur vilket hela världens popkultur flödade kom det brittiska bidraget "bara" på andra plats i tävlingen, rejält distanserat av vinnaren Gigliola Cinquetti från Italien. Ännu värre gick det försäljningsmässigt och skivan gick inte ens in på den brittiska topplistan.

Istället åkte Matt Monro hem från Köpenhamn med det österrikiska bidraget "Warum nur, warum" ringande i huvudet. Han spelade in en engelskspråkig version - "Walk Away" - och fick en betydligt större hit med den.

Tony Hatch inledde senare samma år ett fruktbart samarbete med Petula Clark och toppade listor världen över mindre än ett år senare med "Downtown".

Matt Monro fortsatte sin karriär och turnerade ända fram till sin alltför tidiga död i levercancer 1985. Musiksajten AllMusic har kallat honom "en av 1960-talets mest underskattade vokalister".



Matt Monro / I Love The Little Things (Storbritannien 1964)
2:a plats av 16 bidrag i Köpenhamn