Ända sedan debuten 1956 har det belgiska deltagandet varit strikt uppdelat efter språkgränsen. Vartannat år tävlar den södra, franskspråkiga landsändan och vartannat år tävlar flamländarna i norr. Sedan det nationella tv-bolaget 1977 delades upp i två helt fristående organisationer enligt språk är Belgien i princip som två olika länder som turas om att delta under samma flagg vartannat år.
Men åtminstone en gång har både nord och syd kunnat enas runt ett bidrag som fått dem att känna sig som stolta belgare: 1986 då den purunga Sandra Kim älskade livet vid finalen i Bergen. Själv var hon inte ens belgisk medborgare - hennes föräldrar var italienare - då hon vann den nationella uttagningen.
I texten sjunger Sandra att hon är femton år gammal men snart började det gå rykten om hon egentligen var yngre än så. När den belgiska delegationen pressades erkände de till slut att deras artist faktiskt inte hade fyllt femton än.
Det var ju i och för sig sant. I själva verket var Sandra bara tretton. Opassande ungt i en tävling för vuxna ansåg många kritiker, men juryn föll raklång för fröken Kim. Femton länder av nitton möjliga hade "J'aime la vie" i sin topp tre och Belgiens första seger var ett faktum.
Idag skulle Sandra Kim ge kritikerna rätt. Efter ett par år som allas älskling fann hon det allt svårare att bli tagen på allvar som artist. Vad hon än gjorde mindes alla bara bilden av den kavata lilla flickan med rosa fluga.
Vad som ändå är ganska säkert är att hon kommer att förbli den yngsta vinnaren genom tiderna. 1990 infördes för första gången en åldersgräns som krävde att alla artister måste fylla minst 16 det år de deltar.
Sandra Kim / J'aime la vie (Belgien 1986)
1:a av 20 bidrag i Bergen
Detta är ju VÄRLDENS BÄSTA EUROVISIONLÅT!! Ellerja, åtminstone 80talets bästa. Också låten som gjorde den då 7åriga Tant C fullständigt och evigt förälskad i ESC. Den förälskelsen håller än, kan jag meddela.
SvaraRadera