Det nya från och med 1997 var att man istället skulle räkna ut varje lands genomsnittliga poäng under de senaste fem åren och de med sämst snitt skulle få stå över. På så sätt skulle det inte räcka med ett enstaka misslyckande för att skickas ut i kylan om man annars hade bra placeringar samlade på hög. Dessutom var det tänkt att göra det mindre sannolikt för de fyra länder som betalade högst deltagaravgift att behöva stå över.
För Island - som flera år i rad haft halvdana mittenplaceringar med låga poängsummor - gällde det istället att vinna eller försvinna. Det var läge att våga lite mer än tidigare.
Paul Oscar var yngst av sju syskon i en konstnärlig familj där talang uppmuntrades men där föräldrarna inte kom överens och spänningen mellan medlemmarna var påtaglig. Redan som liten sjöng och uppträdde han men mobbades i skolan och hade svårt att få vänner. Som 16-åring kom han ut som homosexuell, något som på inget sätt förbättrade stämningen i familjen.
Efter några år i New York tog musikkarriären fart på allvar. Paul Oscar startade eget skivbolag och släppte 1995 det årets bäst säljande album hemma på ön. Isländska RÚV frågade om han kunde tänka sig att representera dem vid ESC i Dublin och det kunde han.
"Min sista dans" blev något eurovisionspubliken inte hade skådat förut. Över en taktfast trummaskin pratsjöng Paul Oscar med Bowie-inspirerad röst historien om den bedagade operadivan som sett allt och smakat allt och som nu tröttnat på hela skådespelet och avsåg att lämna det jordiska för egen hand.
Paul Oscar var häpnadsväckande nog den första öppet homosexuella artist som deltagit i ESC och det var mer än passande att hans bidrag hyllade den sortens trasiga primadonna som länge utgjort en av hörnstenarna inom en viss del av den manliga gaykulturen.
Sittandes på en vit lädersoffa omgiven av utslagna dansöser klädda i latex lyckades Paul Oscar dessutom så fröet till dagens moderna ESC där det visuella tillåts ta stor plats. Idag framstår det hela som rätt tamt och familjevänligt men då var det provocerande och nyskapande och fick flera tv-chefer på plats i Dublin att inse att den här gamla sångtävlingen kanske hade en framtid ändå.
Däremot hade juryn nu satt sin sista potatis. Fem länder telefonröstade på försök - Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike - och de gav samtliga relativt höga poäng till Island medan Paul Oscar kammade noll från samtliga jurygrupper utom en.
Poängen var för låg för att hålla Island kvar i tävlingen nästa år men Paul Oscar togs emot som en hjälte på hemmaplan. Året efter kastades jurygrupperna ut och allt färre artister stod rätt upp och ner och sjöng. Sällan har en tjugondeplats påverkat hela tävlingen på samma sätt.
Paul Oscar / Minn hinsti dans (Island 1997)
20:e plats av 25 bidrag i Dublin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar