Nog skulle man tro att spansk tv riktigt spetsat sig på att vinna i Jerusalem. Man hade valt ut Betty Missiego, sångstjärna och programledare, ursprungligen från Peru men sedan många år tillbaka bosatt i Spanien.
Att tävla i musik var henne inte främmande. I den allra första upplagan av Festival OTI de la Canción - den spanskspråkiga världens egen version av Eurovision Song Contest - hade hon representerat sitt hemland med en sång hon själv skrivit texten till. Nu hade hon tagit hjälp av maken Fernando Moreno som skrivit en riktigt klämmig låt om hur vuxna kan hitta glädjen i tillvaron med hjälp av lyckliga, sjungande barn.
Ett billigt trick måhända men för att understryka textens tema hade Betty med sig fyra välartade och välsjungande barn som i slutet av låten vecklade ut papperslappar med ordet "tack" på olika språk. Efter tävlingen skulle barnen ge ut egna skivor under namnet Los Caramelos.
Tricket såg länge ut att ha gått hem. När Spanien som sista land skulle rösta låg Betty och barnen i ledning en enda poäng före värdlandet Israel. Hade man gett israelerna noll hade man haft segern i en liten ask, men juryn i Madrid var generös och röstade bort sina egna chanser.
Här uppstod ett seglivat rykte om att spansk tv inte alls ville vinna och att man i sista sekund ändrat sina siffror för att slippa stå värd för nästa års tävling. Ryktet är både långsökt och lite dumt. Det finns inget misstänkt i att man röstar på låten som till slut vinner hela tävlingen - dessutom finns den spanska juryns interna röstsiffror bevarade, som reglerna kräver.
Rent kommersiellt vann dessutom rätt låt: Israels låt blev en global succé som den spanska inte alls kunde matcha, även om den också sålde bra efteråt. Och kanske var det en seger för hela tävlingen att det krävdes lite mer än en glad trall och en trupp söta barn för att vinna.
Betty Missiego / Su canción (Spanien 1979)
2:a plats av 19 bidrag i Jerusalem
Curiously enough this setting was almost the same as in 1988. Before the last 12 points were announced a song that could not get any more points stood in the lead with only one point margin and the song in the second place was yet to get a single point from the last jury. In 1979 Israel got the 12 points from the last jury as anticipated, but in 1988, contrary to expectations, the UK didn't. I think these were the only times during the 1975-2015 voting system when one had to wait until the very last points to judge which song is the victorious one. Or do I miss something?
SvaraRaderaSorry, my memory deceived me. Israel got "only" ten points from Spain, and three countries got points after that. But close enough of the most exciting votings ever, even though it was painstakingly long.
SvaraRaderaYeah, you spotted it yourself.
RaderaFour times did the last 12 pointer decide the final result, depending on how you count. 1988, 1991, 1993 and 1998. (1991 is debatable since it needed a recount but still.)
Also in 1979, 1981, 1984 and 2003 the last voting country had the decisive vote. Those were the days. I hope the new system introduced this year will bring back the drama.