Playback / Portugal 1981

Kanske kan du inte sjunga? Kanske kan du inte ens vissla? Det spelar ingen roll: så länge du kan öppna och stänga munnen på rätt ställen och inte glömmer att andas så kommer publiken att jubla och skrika efter mer.

Satiren mot den nya vågen av popartister som inte sjunger något vidare om de inte får mima till förinspelade band var ändå ganska snäll. Avsändaren var en glad spelevink som ganska nyligen gett sig in i musikbranschen och som snart nog skulle kliva fram som en av Portugals allra största stjärnor under de kommande åren.

Carlos Paião studerade medicin och hade egentligen tänkt sig att bli läkare men musiken tog snart över helt och blev ett heltidsjobb. Trots att det bara blev nio poäng i Dublin blev den poppiga och lätt uppkäftiga låten en stor succé på hemmaplan och följdes av fler stora framgångar.

I augusti 1988 hade Carlos Paião just slutfört sitt nya album - som skulle visa sig bli en monumental framgång - och var på väg hem från en konsert då hans bil frontalkrockade med ett annat fordon. Hela Portugal chockades av nyheten att en av landets största stjärnor ryckts bort, endast 30 år gammal, och hans död omgärdades snart av underliga rykten. Än idag nämns hans namn med respekt och samlingsskivor med hans musik säljer i stora upplagor. 

De tre minuterna på scenen i Dublin är dessutom helt fantastiska när Carlos och hans kör dansar omkring, skakar på sina huvuden och stoppar mikrofoner i öronen. Portugal har sällan varit poppigare i den här tävlingen och juryn borde ha vetat bättre. I vanlig ordning.

Carlos Paião / Playback (Portugal 1981)

Delad 18:e plats av 20 bidrag i Dublin