Efter en del experimenterande som inte riktigt gett önskat resultat - 1982 var ingen succé placeringsmässigt och 1983 var det definitivt inte - bestämde sig spansk tv för att skicka en rak och enkel poplåt till Luxemburg. Inget svårt, inget krångligt, inget med spår av folkmusik.
Bravo var ett fyrmannaband som bildats två år tidigare av sångerskan Amaia Saizar, som slagit igenom under slutet av 1970-talet och haft stora framgångar med gruppen Trigo Limpio (Spanien 1980). Hon hade själv skrivit texten till "Lady Lady" - om en dam som tappat greppet om tillvaron, som lever i det förgångna och som förgäves väntar på att den man som en gång älskat henne ska komma tillbaka.
De spanska tyckarna trodde inte att Bravo skulle ha en chans men i Luxemburg seglade spanjorerna snabbt upp som en av stora favoriterna som många trodde skulle ha chans att vinna. Så snart man började repetera visade det sig dock att det fanns ett problem.
Skivversionen av låten var tjugo sekunder för lång jämfört med vad EBU:s regelverk godkände. Den förinspelade musikbakgrund som användes i Luxemburg var även den för lång och TVE hade hoppats att ingen skulle märka något.
På "And The Conductor Is" berättar dirigenten Eddy Guerin hur han fördes in i teknikernas rum där han själv fick sätta saxen i bandet och klippa bort tjugo sekunder. På plats i teatern fick den spanska delegationen sedan improvisera fram ett slut.
Det verkar inte ha stört någon och till slut kom Spanien på en lysande tredjeplats. Låten blev en stor hit i Spanien och en ännu större hit i Latinamerika. Framgången till trots blev historien om Bravo kort - efter två album gick medlemmarna åt skilda håll och gruppen upplöstes.
Bravo / Lady Lady (Spanien 1984)
3:e plats av 19 bidrag i Luxemburg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar