Redan första gången man stått på näsan hade NRK fått en påringning från den brittiske språkprofessorn René Hérail som trodde sig sitta inne på en lösning hur Norge skulle kunna lyckas. Entusiasmen för förslaget var inte överväldigande men efter den andra nollan ansåg man sig kanske inte ha så mycket att förlora. Professorn fick försöka.
Tanken var att mister Hérail skulle hjälpt Norges båda nollpoängare att skriva varsitt mästerverk till den nationella finalen. Finn Kalvik hade - milt uttryckt - ingen lust och vägrade ställa upp, men Jahn Teigen var raskt med på noterna.
Planen var att använda så mjuka ljud och fonem som möjligt, för att få texten att klinga melodiskt och inte kännas hård och kantig i europeiska öron. Resultatet blev "Adieu" - en känslig ballad med fransk titel.
Jahn framförde låten i duett med sin före detta flickvän Anita Skorgan (Norge 1977 och 1979) och texten handlade om deras uppbrott och vilja att förbli vänner. När den norska finalen avgjordes hade dock känslorna runnit till och de båda var ett par på nytt.
Som planerat vann "Adieu" den norska finalen i stor stil - svåraste motståndet kom från Inger-Lise Rypdal och hennes sång om den nygifta Lady Di - och såväl tittare som journalister var nöjda. "En välkalkylerad schlager" skrev Aftenposten och menade det som en komplimang.
I Harrogate blev allt det välputsade och genomtänkta lite väl prydligt och kanske lite tråkigt. Norge och Jahn Teigen fick visserligen betydligt mycket fler poäng än på förra försöket, men lite besvikna var man efter allt hårt jobb för att lyckas.
Rollen som jumbo och driftkucku togs istället över av Finland, vars rocklåt om neutronbomber inte fick en enda poäng.
Jahn Teigen & Anita Skorgan / Adieu (Norge 1982)
12:e plats av 18 bidrag i Harrogate
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar