Arbetsgruppen som skulle ta fram formulan för en ny uttagning beslutade sig för att vända på steken. Nu skulle man inte längre bry sig så förfärligt mycket om vad Europa kunde tänkas vilja ha. Nu skulle man först och främst lyfta fram talanger ur det rika inhemska musiklivet och hitta en vinnarlåt för den estniska marknaden. Om Estland ställde sig bakom låten var den rätt för ESC, oavsett om Europa förstod eller inte.
Den nya finalen fick namnet "Eesti laul" ("Estlands sång") och omfattade tio bidrag som framfördes i en studio i tv-huset i Tallinn. På ytan var det ganska likt det gamla systemet men de utvalda låtarna var av en helt annan kaliber: mer utmanande, mer originella, mer samtida. Och en del halvt vansinniga, som min egen lilla favorit "Üürnik" med Köök och den formidabla Kaire Vilgats.
En expertjury och tittarna röstade på samtliga tio kandidater och de två mest populära gick till en superfinal där tittarna på egen hand fick välja vinnare. Tittarnas riktiga favorit - "Destiny" med Laura från Suntribe (Estland 2005) - rök ut redan i första omgången efter att experterna snålat med poängen.
Tittarna surnade till rejält och det nya formatet riskerade att bli en flopp redan från början. Till all lycka visade sig även vinnaren vara ett riktigt bra val. Kanske juryn visste vad de gjorde ändå?
Urban Symphony var sångerskan och violinisten Sandra Nurmsalu som gav ett suggestivt och spännande framförande av "Rändajad" - en sång om alla som vandrar fram genom livet utan att veta vart de är på väg. Låtskrivaren Sven Lõhmus hade misslyckats i Kiev 2005 men hade nu vittring på en bättre placering och för första gången sedan 2003 fick Estland vara med i finalen.
I finalen fick Sandra lov att spela andrafiolen då en annan glad speleman - en viss Alexander Rybak - stal showen, men Estlands sjätteplats var en succé och den nya uttagningen hade fått en flygande start.
Urban Symphony / Rändajad (Estland 2009)
6:e plats av 25 bidrag (final) i Moskva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar