Ne crois pas / Luxemburg 1956

Luxemburg kryllade inte riktigt av artister som höll måttet på en internationell arena, så man hade hyrt in "den intellektuella sångerskan" Michèle Arnaud från Frankrike som kunde göra jobbet i Lugano. Vid den första upplagan av ESC tävlade samtliga sju deltagarländer med två låtar var så Michèle sjöng även det andra bidraget.

Att låna in artister skulle i alla högsta grad visa sig vara Luxemburgs melodi och ingen av landets fem vinnare hade någon egentlig koppling till storfurstendömet. Det här första året skulle luxemburgarna ta lånandet till en helt egen nivå då man dessutom lånade in två juryledamöter från värdlandet istället för att skicka egna.

Reglerna slog fast att varje land skulle skicka två domare till Lugano, som skulle följa sändningen på en tv-mottagare och sedan rösta fram en vinnare. Domarna fick fria händer och kunde även rösta på det egna landets bidrag. Med tanke på att Luxemburgs båda domare var schweizare var det kanske inte så förvånande att Schweiz belönades med förstaplatsen.

Av Michèle Arnauds båda bidrag kan man kanske gissa att "Ne crois pas" passade hennes temperament bäst. I texten uppmanar hon lagom syrligt en ung, vacker man att han inte ska räkna med att hans ungdomliga charm ska bestå: en vacker dag tappar han håret och tänderna och hans mage kommer att se ut som en jordglob.

Michèle Arnaud skulle bli en inflytelserik producent vid fransk tv och hade ett finger med i spelet då hennes egen son valdes ut att representera Frankrike vid ESC 1966. Hon avled vid 79 års ålder 1988. Hennes bästa inspelningar finns utgivna på CD, bland annat på den här samlingen som innehåller båda hennes ESC-bidrag.



Michèle Arnaud / Ne crois pas (Luxemburg 1956)
Oplacerad av 14 bidrag i Lugano