Man hade tidigare lyckats bra med utländska sångerskor som Céline Dion (1988) och Annie Cotton (1993) och hade redan i tävlingens barndom ofta lånat in artister från andra länder. Nu letade man bara på ett helt annat ställe än de flesta skulle ha väntat sig.
Vanilla Ninja hade startat som ett ganska skramligt rockband hemma i Estland och fått en första hit med "Nagu rockstar" innan man kom på delad sistaplats i 2003 års estniska final med "Club Kung Fu". Med hjälp av den schweiziskfödde producenten David Brandes fick de kontrakt med ett tyskt skivbolag och det estniska tjejbandet fick snart flera stora hits.
"Tough Enough" och "When the Indians Cry" gjorde Vanilla Ninja till ett stort namn i den tyskspråkiga världen och det var något av en chock då det meddelades att gruppen skulle tävla för Schweiz i ESC - ett land tjejerna inte hade någon koppling till och där deras låtar ändå slagit lite sämre än i Tyskland.
"Cool Vibes" - skriven av David Brandes och Ralph Siegels gamle parhäst Bernd Meinunger, under sin pseudonym John O'Flynn - räknades som en av storfavoriterna i Kiev och låg i ledning en god stund innan den halkade ned en bit i listan. Föga förvånande fick man en tolva från Tallinn under röstningen.
Vanilla Ninja reducerades snart till en trio men fortsatte att ha framgångar på den tyska marknaden och hemma i Baltikum. 2007 kom man fyra i den estniska finalen med "Birds of Peace" och 2009 hade gruppen en sista hit med "Crashing Through The Doors", skriven av Per Gessle.
Efter det lades gruppen på is. Katrin Siska engagerade sig i politiken, Piret Järvis blev journalist på estnisk tv och Lenna Kuurmaa blev en av landets ledande soloartister.
Vanilla Ninja / Cool Vibes (Schweiz 2005)
8:e plats av 24 bidrag (final) i Kiev
En personlig favorit, Schweiz/Estlands svar på Sahara Hotnights.
SvaraRadera