Nekonečná pieseň / Slovakien 1994

Kvalfinalen i Ljubljana 1993 slutade i en sann fars där taktikröstningen slog nya rekord och samtliga deltagarländer fick varsin fullpoängare. Slutresultatet blev löjligt jämt och slumpartat och Slovakien åkte ut med en fånig poängs marginal. Den slovakiska delegationen ska ha varit allt annat än glada efter sändning och kanske var det redan här grunden lades till Slovakiens krångliga relation till Eurovision Song Contest.

Slovakien skulle verkligen inte ha gjort bort sig i Millstreet. Elán hade spelat ihop sedan 1968 och är landets största rockband någonsin. "Amnestia na neveru" är en rak och effektiv rocklåt som lätt skulle ha varit tyngst i startfältet en dryg månad senare.

Året efter fick slovakerna en färdig plats vid finalen i Dublin och satsade än en gång på rock. Tublatanka hade varit stjärnor i drygt tio år redan men hade gått igenom ett medlemsbyte och sångaren Martin Ďurinda hade fått kliva fram även som låtskrivare.

Tävlingslåten var en ganska snäll rocklåt - mer Europe än Death Metal om man så säger - men förhandsversionen var snygg och tilltalande trots en del tveksamt mode som flimrar förbi. I Dublin satte den mjäkiga irländska orkestern sina klor i stycket och lyckades ta bort allt som ens lite liknade rock och fick de långhåriga slovakiska männen att närmast se lite töntiga ut.

I röstningen hade slovakerna kanske lärt sig av smällen från året innan och tagit det säkra före det osäkra och bytt till sig en tolva från Malta. Dessutom fick man en trea från den tydligt taktikröstande grekiska juryn. Med andra ord skulle Tublatanka sannolikt hamnat på noll poäng om allting gått rätt till - istället fick Litauen ensamt stå där med nollan i slutändan.



Martin Ďurinda & Tublatanka / Nekonečná pieseň (Slovakien 1994)
Delad 19:e plats av 25 bidrag i Dublin