Ostani kraj mene / Bosnien-Hercegovina 1994

Som nationell final betraktat var inte Bosnien-Hercegovinas uttagning 1994 direkt någonting att hänga i julgranen. Istället för att de åtta tävlingslåtarna framfördes fick man se Alma Čardžić och Dejan Lazarević i arbete i Sarajevos delvis förstörda tv-hus.

De sjunger i studion, de tar promobilder och de spelar in den förhandsvideo som skulle skickas ut till de andra deltagarländerna. Publiken fick inte ens höra de åtta bidragen i sin helhet utan man spelade bara upp en minut av varje låt innan vinnaren avslöjades och sjöngs i sin helhet av Alma och Dejan i tv-studion.

Här finns inget spänningsmoment alls. Snarare är det som att bosnisk tv redovisar de låtar man valt emellan innan man presenterar vilket bidrag man fastnat för. Det viktiga var att visa tittarna runt om i landet att det faktiskt arbetades hårt trots att man befann sig i en belägrad stad, ständigt utsatt för beskjutning.

Som dokumentation över hur man finner något slags vardag i en stad och ett land i kaos och krig är den bosniska finalen omistlig.

Att Bosnien-Hercegovina över huvud taget kom till start var något alldeles oerhört. Sedan debuten året innan hade situationen blivit ännu värre i landet och Alma och Dejan möttes av stormande applåder i The Point Theatre i Dublin. Så stormande applåder att Dejan inte hörde musiken och missade att börja sjunga där han skulle.



Alma & Dejan / Ostani kraj mene (Bosnien-Hercegovina 1994)
15:e plats av 25 bidrag i Dublin