Det gick ganska bra ändå för Arne Bendiksen i den nya karriären om än inte helt på det sätt han själv hade tänkt sig. 1964 hade han själv vunnit den norska finalen som sångare och 1965 års vinnare Kirsti Sparboe var kontrakterad med hans skivbolag Triola. Men nu - på tredje försöket - skulle han äntligen få visa framfötterna som låtskrivare. Av de fem bidragen i Norsk Melodi Grand Prix 1966 hade han skrivit tre stycken och blev både etta och tvåa i slutändan.
I vanlig ordning framfördes varje bidrag två gånger av olika artister och i olika arrangemang. Samma låt sjöngs av en artist med stor orkester och sedan en gång till ackompanjerad av en mindre ensemble. Grynet Molvig hade sjungit den "stora" versionen av vinnarlåten och borde sålunda ha skickats till Luxemburg, men så blev det inte.
Istället satsade NRK på den 16-åriga Stockholmsfödda Åse Kleveland, som sjungit den "lilla" versionen av vinnaren. Rykten gjorde gällande att NRK skulle ha velat skicka Åse oavsett vilken låt som vunnit och att man därför låtit henne sjunga den låt man trodde mest på, Bendiksens protestsång "Gi meg fri".
På plats i Luxemburg märkte den norska delegationen att deras låt var mycket kortare än alla andra - skivversionen var blygsamma 90 sekunder - och man bestämde sig på plats och ställe för att förlänga låten genom att låta Åse sjunga den andra versen två gånger.
Åse ackompanjerade sig själv på gitarr och var enligt den franska kommentatorn mycket nervös före sitt framträdande. Hon var klädd i en fräck och moderiktig pyjamasliknande byxdress i en noga utvald nyans av rosa. Tanken var att tittarna skulle förstå att den var rosa trots att sändningen var i svartvitt.
Åse och den originella låten gjorde intryck och landade på tredje plats i tävlingen, en poäng efter Sveriges folkloristiska klackspark. Det var Norges bästa placering och skulle så förbli tills Bobbysocks knep segern i Göteborg 1985. Framgången till trots förblev de norska skivköparna kallsinniga och någon kommersiell hit blev bidraget aldrig.
Det kunde den gott ha få bli. Det är en fin låt med en poetisk och melankolisk text, närmast avantgardistisk med Åses djupa och mogna röst. En säregen pärla.
Året efter Bobbysocks seger fick Åse Kleveland äran att som programledare välkomna hela Europa till Bergen, exakt tjugo år efter sitt eget deltagande. Fyra år senare blev hon norsk kulturminister och la då artisteriet på hyllan för att slippa bli "den sjungande ministern". 1999-2006 var hon även VD för Svenska Filminstitutet.
Åse Kleveland / Intet er nytt under solen (Norge 1966)
3:e plats av 18 bidrag i Luxemburg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar