Det var ett imponerande startfält fullt med stjärnor. Inte minst fanns där en rejäl ansamling artister som redan tävlat eller som skulle komma att tävla i ESC: Katja Ebstein (1970, 1971, 1980), Mary Roos (1972, 1984), Peter Horton (1967), Jürgen Marcus (1976) och Séverine (1971).
Dessutom fanns där Marianne Rosenberg och "Er gehört zu mir" som sin bleka tiondeplats till trots skulle bli en riktig kioskvältare och en sann evergreen i den tyska musikvärlden.
En evergreen skulle förvisso även vinnaren bli. Joy Fleming hade harvat runt i musikbranschen i nästan tio år redan och hade byggt upp en karriär som framstående soul- och jazzsångerska även om det kommersiella genombrottet uteblivit.
Hennes bidrag var en sensationellt lössläppt soulsmittad schlagerorgie, bokstavligen igångstampad av dirigenten Rainer Pietsch. Eurovisionen hade aldrig skådat något liknande och skulle nog aldrig förväntat sig något av det här slaget från de annars så strama tyskarna. I sin iver att sätta ord på detta som pågick på scenen kallade en svensk tidning Joy för en "vild Brünnhilde", något sångerskan ännu många år senare skulle fnysa högt åt.
Trots ett fullständigt betagande framträdande - ett av de mest explosiva i tävlingens historia - gjorde juryn tummen ned och Joys soulkaskad blev ett praktfullt fiasko. Hon fortsatte att vara den där sångerskan alla gillar men som inte säljer några skivor medan låten - den snåla poängskörden till trots - fått ett evigt liv på den tyska marknaden. Med all rätt.
Joy Fleming gjorde ett par försök till att få representera Tyskland i ESC (1986, 2001, 2002) och var in i det sista en ofta anlitad artist och en flitig gäst på tysk tv. Joy Fleming avled 27 september 2017 i en ålder av 72 år.
Uppdaterad 28 september 2017
Joy Fleming / Ein Lied kann eine Brücke sein (Västtyskland 1975)
17:e plats av 19 bidrag i Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar