Laissez briller le soleil / Belgien 1988

En kritik som riktats mot Eurovision Song Contest genom alla år är hur lättviktig tävlingen är rent musikaliskt. Att det bara är en massa lättsamma, glada, tramsiga låtar som deltar. Man behöver inte leta länge för att hitta bidrag som motsäger den bilden.

En mindre glad låt än Belgiens bidrag till Dublin 1988 får man leta efter. Redan introt doftar tungsinne och man hinner inte många ord in i texten innan hopplösheten breder ut sig. Det handlar om människor som lider, hur lite vi bryr oss om vår värld och varandra, hur oskyldiga barn slaktas i krig. Var ska man hitta solen när tillvaron ser ut som den gör?

Förhandsvideon, inspelad i Bryssels metro, visar ett kyligt samhälle där människor blundar för andras problem. Det här var inte låten Europa skulle festa loss till, helt tydligt.

Själv har jag haft ett mycket ambivalent förhållande till den här låten. Ibland känns den som pretentiöst dravel, ibland känns det som om svärtan river till på riktigt och berör. Med åren har jag alltmer bestämt mig för att jag gillar den. Juryn gillade den inte alls med undantag för Frankrike som räddade belgarna från en nolla i protokollet.

Joseph Reynaerts hade börjat sin bana som gatumusikant vid 18 års ålder. Han hade vunnit ett par lokala sångtävlingar och gett ut ett par singlar utan att få fart på karriären. Tävlingsbidraget verkar vara den sista singeln han spelat in. Idag har han lämnat musiken bakom sig och är istället verksamhetsledare på ett kulturcenter i Soumagne.



Reynaert / Laissez briller le soleil (Belgien 1988)
Delad 18:e plats av 21 bidrag i Dublin