Sense tu / Andorra 2006

Efter två år med tv-sända finaler bestämde sig lilla Andorra på tredje försöket för att välja bidrag internt istället. Lika mycket som man funderade på vilken typ av låt man skulle skicka verkar man ha funderat på att hitta en bra historia att berätta för Europas församlade press. Man kan inte förneka att det är en bra idé att kunna berätta något spännande eller gripande om sin artist. Något alla kommentatorer kan berätta och som alla tidningar kan skriva om.

Man fastnade för en riktig askungesaga, som man själva sa. Unga Jennifer drömde om scenen och rampljuset medan hon jobbade som servitris på ett café i Barcelona. Och plötsligt hade drömmen gått i uppfyllelse. Precis som en saga.

Jennifer var ung och grön och hoppades att det här skulle vara den stora chansen. Då är det lätt att göra som alla andra säger till en utan att säga ifrån. Det är lätt att tappa bort sig själv i längtan efter att  lyckas.

Under artistnamnet Jenny fick hon framföra något som närmast kändes som en coverversion av Sam Brown's hit "Stop", omgiven av ett gäng trådsmala dansöser iförda raffiga underkläder i spets. Vid den första repetitionen hade Jenny själv likadana kläder på sig, men man bestämde sig snabbt för att sätta på henne lite mer heltäckande klädsel.

Man kan bara tänka sig vad det gör med ett självförtroende när ett helt pressrum plötsligt skrattar åt en och diskuterar vilka kläder man borde dölja sin kropp i.

Ett kraftfullt framträdande till trots föll ingen för Andorras askunge och när semifinalens resultat offentliggjordes visade sig att Jenny kommit på allra sista plats. De som velat skapa en stjärna av henne drog sig plötsligt tillbaka och alla dörrar stängdes. Den nya talangen kastades bort och fick snart nog gå tillbaka till sitt gamla liv.

Uppdaterad 22 mars 2020



Jenny / Sense tu (Andorra 2006)
23:e plats av 23 bidrag (semifinal) i Aten