En viktig vändpunkt kom 1965 då vinnaren av Norsk Melodi Grand Prix blev en stor framgång. Inte undra på då det rörde sig om ett förtjusande litet triangeldrama där en flicka ska på galej och åka karusell med sina båda kompisar Arne och Kjell. Båda två är tydligt intresserade av mer än bara karusellåkning och innan sången är slut kryper det fram att den ena av gossarna nog ska få följa med flickan hem när kvällen är slut.
Vid sidan om den söta historien kändes musiken riktigt norsk för första gången på många år. Kanske var nyckeln till framgång att man hittat en sång som kändes som landets egen istället för att bara vara en flirt med den internationella publiken.
Inte för att Europa lät sig förtjusas av det norska anslaget. En enda poäng blev det i Neapel men 18-åriga Kirsti Sparboe fick nu ändå sitt stora genombrott. Hon gick snart från att vara en bland många unga popflickor som dykt upp i kölvattnet efter Wenche Myhre till att bli en av Norges största stjärnor.
Inte minst skulle hon komma att representera Norge i ESC två gånger till - 1967 och 1969.
Kirsti Sparboe / Karusell (Norge 1965)
Delad 13:e plats av 18 bidrag i Neapel
Det var jo Wenche Myhre som skulle sunget denne sangen med stort orkester, men hun trakks eg bare timer før finalen pga problemer med stemmen. Hun var rett og slett blitt forkyld og mistet stemmen. Det var postkortvotering, og denne sangen vant nok fordi de fleste trodde og håpet at Wenche skulle synge den i den internasjonale finalen, etter at hun skandaløst nok ikke vant den norske finalen med den Phil Spector klingende låta "La meg være ung" året før. (So for øvrig enda er Norsk Grand Prix største slager.) NRK kunngjorde ikke om Wenche skulle delta før etter at postkortstemmene var atlt opp og resultatet kunngjort.
SvaraRadera