Colette Deréal är en av dessa ständigt närvarande mångsysslare som verkade kunna och vilja göra allt. Redan som mycket ung halkade hon in på teatern och hade en skådespelarkarriär på gång i Hollywood innan hemlängtan till Europa tog överhanden.
Sångerska blev hon mest av en slump. Efter att hon sjungit en låt i tv blev växeln nedringd av människor som ville köpa skivan och raskt ordnades skivkontrakt och inspelning.
Att representera Monaco vid Eurovisionsschlagerfestivalen i Cannes är en annan sak som verkar ha gått av bara farten. Den glada sången om våren som får saven att stiga såväl i träden som på andra ställen var knappast en vinnarkandidat men hjälpte till att hålla Colette efterfrågad både som sångerska och som programledare i tv.
Inte undra på att hon var populär: klippet från Cannes visar en glamourös, sprittande och högst levande personlighet. Man kan liksom ana hennes otålighet under den tjusiga fasaden och när sångkarriären började gå på sparlåga sadlade hon åter om och blev en framgångsrik journalist. Dessutom skrev hon en mängd låtar åt sig själv och andra, något hon också fick pris för.
Möjligen är otåligheten och mångsidigheten orsaken till att hon idag inte är ihågkommen som någon av de största inom fransk underhållning. Om hon stannat lite längre på var plats och ägnat mer av sin energi åt en talang - sång eller skådespeleri eller låtskrivande - hade kanske publiken haft lättare att placera henne. Men gissningsvis hade hon tyckt att det varit för tråkigt att specialisera sig.
Kanske hade det höga tempot ett pris. Bara 60 år gammal avled Colette Deréal i sitt hem i Monaco till följd av en hjärtinfarkt. Och bara för att göra hennes meritlista ännu en bit längre hade hon själv planerat och designat det hem hon tillbringade sina sista år i.
Colette Deréal / Allons, allons les enfants (Monaco 1961)
Delad 10:e plats av 16 bidrag i Cannes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar