En av hörnstenarna i återuppbyggnaden av landet var BBC och dess televisionssändningar som påbörjats 1936. Verksamheten avbröts abrupt några dagar före krigsutbrottet och återupptogs på nytt 1946.
Nu satsade man hårt på program som skulle locka och inspirera hela familjen. Överhuvudtaget låg stort fokus på familjen som enhet i Storbritannien och man ville få familjer att göra så mycket saker som möjligt tillsammans.
Det här förklarar till ganska stor del varför Storbritannien - snart nog hela världens popkulturella centrum - helt missade att föra in 1960-talets popvåg i ESC. Man fortsatte helt enkelt att bjuda på underhållning för hela familjen.
"Sing Little Birdie" var i allra högst grad just det - en oerhört helylle beskrivning av de unga tu som hör fågelsång och blir stormförälskade i varandra. Kärleken är ren och kysk och syftar i första hand till giftermål och barnalstrande.
Pearl Carr och Teddy Johnson var gifta också i verkligheten och var båda populära underhållare, såväl tillsammans som på varsitt håll.
De hade aldrig hört talas om Eurovision Song Contest - Storbritannien hade ju bara deltagit en gång tidigare - och när de vann den nationella finalen förstod de inte att de förväntades åka och representera sitt land i Cannes. Till all lycka hade de båda en lucka i kalendern just när den internationella finalen gick av stapeln.
De framförde "Sing Little Birdie" med gott humör och en hejdundrande energi - hjälpta på traven av en söt liten leksaksfågel för tydlighetens skull - och sången blev populär både på de brittiska topplistorna som i Cannes. Här fick Storbritannien sin första andraplats - placeringen som skulle bli landets verkliga kännetecken genom åren.
Pearl Carr & Teddy Johnson / Sing Little Birdie (Storbritannien 1959)
2:a plats av 11 bidrag i Cannes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar