Inte ens den officiella låten för fotbolls-EM 1992 - "More Than A Game" med Towe Jaarnek och Peter Jöback - blev någon hit och Towes album sålde inga imponerande mängder. Hans låtar hade ratats till Melodifestivalen såväl 1991 som 1992. Hade häxmästaren tappat taget?
Inspirationen skulle snart rinna till. Big Bag lyckades locka till sig en mindre sensation inom svensk musik: Arvingarna var ett ungdomligt dansband som lyckades attrahera en ung publik till dansbanorna. Det hade inte hänt sedan 1970-talet då Arvingarnas pappor varit kioskvältare i Flamingokvintetten, och nu skulle gossarna matchas fram via melodifestivalen.
Den svenska finalen 1993 var full av trevliga men ganska lättglömda låtar. Till all lycka släppte programledarna Triple & Touch en riktig bomb under direktsändningen - efter att jurygrupperna röstat fram fem finalister avsattes de och ersattes med en telefonomröstning. Det blev ramaskri i pressen - mest tyckte man att hemlighetsmakeriet varit onödigt - och total utklassning när Arvingarna och "Eloise" vann i samtliga distrikt.
Till SVT:s stora förtret läcktes de avsatta jurygruppernas poäng till kvällspressen. Det visade sig att Arvingarna skulle kommit sist i superfinalen om juryn fått säga sitt och istället skulle Nick Borgen skickats iväg till Millstreet.
Nästa skandal kom då en journalist menade att Lasse Holm lånat mer än lovligt mycket från The Turtles hit "Elenore" från 1968. Tidningen ordnade ett telefonnummer dit man kunde ringa för att höra låtarna jämföras - något som bröt mot EBU:s regler som förbjöd vinnarlåten från att spelas före ett bestämt datum.
I Millstreet räknades Arvingarna som favoriter men i omröstningen orkade inte "Eloise" alls hänga med låtarna i toppen. En sjundeplats sågs inte som någon direkt succé men Arvingarna lyckades hålla fast i sin popularitet i ett par år. De ställde upp i melodifestivalen på nytt 1995, 1999 och 2002, men hade till slut sprungits förbi av yngre och poppigare dansband som Barbados och Friends.
Lasse Holm skulle inte få till någon riktig fullträff igen i melodifestivalen men hittade sig snart en ny roll som programledare för Sikta mot stjärnorna i TV4 samt som general för den omåttligt populära Diggiloo-turnén.
Arvingarna / Eloise (Sverige 1993)
7:e plats av 25 bidrag i Millstreet
Detta melodifestivalår är intressant därför att det är den enda gången geografiskt indelad tittarröstning har använts i Sverige! Ibland har jag sett förslag om att det borde prövas igen, men jag har hela tiden envist hävdat att 1993 verkligen måste få vara enda gången - för resultatet blev ju nästan 100 % identiskt från samtliga elva distrikt, ingen spänning alls, och det visar att "de kulturella skillnaderna" mellan Sveriges olika delar är i det närmaste obefintliga (även om en del nog föreställer sig att det är stor skillnad på t.ex. stockholmare och lantisar från Norrland eller Värmland).
SvaraRaderaMen det kanske bara var att Sveriges TV-tittare var ovanligt samstämmiga 1993 i vilket fall som helst ...? Vad tror du om det? :)
(För övrigt är 1993 ett av de år då jag blev mest besviken över resultatet. Jag hade tyckt det varit så kul om "We Are All The Winners" med läcker säckpipa och allt hade blivit vårt bidrag i Millstreet. Och särskilt försmädligt blev det ju då när man fick veta att Nick Borgen verkligen skulle vunnit om juryn inte blivit avsatt.)
Nja, jag har en sak emot "We are all the winners".
RaderaOch det är att titeln är på engelska istället för svenska.
Ja, jag vet ju att flera ESC-låtar var så på 90-talet.
Fast jag tycker inte att det var en rolig trend.
Jag är med andra ord nöjd med att Nick B "bara" blev 2:a.