Och nog skrällde det till rejält när finalen vanns av en totalt okänd och oprövad 22-åring vid namn Petri Laaksonen. Han hade först inte varit så nöjd med att hans låt "Eläköön elämä" ("Leve livet") skulle framföras av Sonja Lumme, vars stil han tidigare inte varit så imponerad av, men tillsammans blev låten och artisten ett explosivt paket.
Som så mycket annan populärkultur från den här tiden antyder texten - signerad veteranen V-P Lehto - rädslan inför ett förödande kärnvapenkrig, om än på ett mer lågmält sätt än exempelvis Finland 1982. Ett amerikanskt projekt för att skydda sig mot ett angrepp kallades av pressen ”Stjärnornas krig” och en rad i texten önskar att "inte den ena stjärnan ska slå den andra" eftersom vi behöver en värld där även framtidens barn kan få titta på stjärnhimlen tillsammans.
Inför finalen i Göteborg spelades låten in på både engelska och svenska och de finska tidningarna spekulerade om möjligheterna att byta sångspråk till ESC. Det ansågs vågat och dumdristigt att ställa upp med en låt vars titel var full av "ä" och "ö" i en internationell tävling och svenska var dessutom Sonja Lummes eget modersmål.
De främmande vokalerna till trots räknades Finland till favoriterna i Göteborg och tippades stundvis så högt att den slutliga niondeplatsen kändes som en riktig besvikelse. "Eläköön elämä" har ändå fått evigt liv och hör till de mest kända och älskade eurovisionsbidragen hemma i Finland.
Sonja Lumme sjunger än idag och ger då och då ut skivor på eget bolag. För den stora publiken är hon minst lika känd som trädgårdsexpert med egna program i såväl radio som tv.
Sonja Lumme / Eläköön elämä (Finland 1985)
9:e plats av 19 bidrag i Göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar