Även i ESC skulle det visa sig att många ville leka Abba och framför allt under det sena 1970-talet blev det vanligt med kvartetter bestående av två män och två kvinnor. Det är inte direkt ovanligt genom tävlingens historia att vinnande koncept kopieras av andra på ett eller annat sätt. Däremot är det ganska ovanligt att kopiorna lyckas särskilt bra.
Att Europa skulle falla i farstun för Abba-schlager på turkiska måste ha känts som onödigt höga förväntningar men att komma näst sist med bara två poäng var ett oväntat hårt öde.
Hemma i Turkiet gjorde inte publiken heller Abba-kopplingen där bidraget sågs som ett nummer för stjärnan Nilüfer, den blonda av gruppens sångerskor. Gruppens Agnetha, om man så vill. Än idag är hon en stor stjärna med över tjugo album bakom sig. Sedan 1997 är hon dessutom turkisk goodwill-ambassadör för UNICEF.
Nazar / Sevince (Turkiet 1978)
Delad 18:e plats av 20 bidrag i Paris
Abba presenterade sig ju aldrig som fyra sjungande och dansande person hand i hand. Det var Agnetha och Frida som sjöng (aldrig hand i hand), Björn spelade gitarr (och sjöng lite grann också) och Benny var vid pianon. Så konceptet är verkligen inte detsamma som med Abba.
SvaraRaderaAnnars tycker jag, att den Turkiska låten var en av de bästa i 1978 Eurovision Song Contest.
En kvartett med två män och två kvinnor som också dansar är väl mer Brotherhood of Man. Som i mångas ögon också var en Abba-kopia. Tror inte det är en slump att det efter Waterloo blev ganska vanligt med "Abba-sättning" i ESC. Särskilt med tanke på att det fortsatte vara ganska ovanligt utanför tävlingen.
RaderaThe Mamas & the Papas were the first I gather. They sang together and even sang a little.
SvaraRaderaDid they dance? ;)
RaderaAbba hade naturligtvis förebilder också. Men att vi helt plötsligt såg så många glada kvartetter i ESC i slutet av 1970-talet berodde nog mer på Abba än på Family Four.
Sort of. https://www.youtube.com/watch?v=U7ECPV6a7o4
SvaraRadera