Denna nya spännande värld gjorde att hela fyra nya länder debuterade i tävlingen, bland annat mikrostaten Andorra, insprängd mellan Frankrike och Spanien.
Andorra hörde knappast till Europas mest välprofilerade länder. Efter första världskriget hade landet glömts bort i fredsfördragen och låg formellt i krig med Tyskland ändå fram tills felet upptäcktes. Då hade andra världskriget redan hunnit bryta ut.
Man gick ambitiöst till väga och anordnade en nationell final uppbackade av TV3, en populär regional kanal i spanska Katalonien. Vinnare blev 23-åriga Marta Roure som även skådespelade vid sidan av sången.
Vinnarlåten - en sång om ett par som i brist på äkta vara bestämmer sig för att låtsas älska varandra hett och intensivt tills solen går upp och deras vägar skiljs - piffades till och försågs med en enkel men snygg video, och plötsligt började det viskas om lilla Andorra i förhandstipsen. Låg det en skräll och väntade runt hörnet?
Väl på plats i Istanbul sjönk förväntningarna rejält. Andorranerna hade övat in ett dansnummer som inte riktigt verkade passa med låten och som fick Marta själv att tappa både andan och tonsäkerheten. Andorra gick inte till final och när alla siffror offentliggjordes visade det sig att man fått 12 poäng från Spanien men inte en enda poäng från något annat land.
Besvikelsen till trots hade man ändå åstadkommit något stort: för första gången under de 48 år ESC funnits hade ett bidrag framförts på katalanska, modersmål för drygt fem miljoner människor i Andorra, Frankrike och Spanien.
Marta Roure / Jugarem a estimar-nos (Andorra 2004)
18:e plats av 22 bidrag (semifinal) i Istanbul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar