En sak hade man i alla fall lärt sig av historien. Att fullständigt förnedra förlorarna efter det första världskriget hade varken lett till fred eller försoning. Nu skulle Europa enas och gå mot framtiden tillsammans utan att låta historien stå i vägen. Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig.
Trots att Tyskland snabbt byggde upp en omfattande underhållningsindustri och fungerade som schlagerfabrik för stora delar av kontinenten så förblev framgångarna modesta. Tysk schlager ansågs vara simpel och dum och även när man tävlade med låtar som blev kommersiellt framgångsrika efter tävlingen verkade det nästan som om de andra länderna drog sig för att rösta på tyskarna. Även fast det inte skulle vara så levde motviljan mot det tyska kvar. Kanske är det bara mänskligt.
Först i Harrogate 1982 skulle Europa visa sig redo att ge Västtyskland sin fulla sympati. Låtskrivaren och producenten Ralph Siegel hade i flera år förbättrat de tyska placeringarna och nu lyckades han knäcka koden med besked.
Omgiven av en kompgrupp bland annat bestående av Siegel själv satt blott 17-åriga Nicole Hohloch med en stor vit gitarr i famnen och sjöng en enkel sång om att allt hon önskade sig var fred på jorden.
Farligt nära ett pekoral måhända, men 1982 träffade "Ein bißchen Frieden" mitt i tidsandan. Det kalla kriget var fullständigt djupfryst och få saker skrämde européerna så mycket som tanken på ett förödande kärnvapenkrig. Mitt emellan stormakterna stod unga Nicole och sjöng att hon bara var en ensam flicka, hjälplös mot den annalkande stormen. Hela Europa kunde känna igen sig och de höga poängen smattrade in från alla håll.
Eller från nästan alla håll. Österrikes jury gav bara en enda poäng till grannarnas fredsvisa, något tyskarna långsint skulle minnas i många år därefter. Att Luxemburg som enda land gav Nicole noll poäng verkade man inte alls finna lika upprörande.
För Nicole blev segern början på en lång och framgångsrik karriär som få andra schlagerartister kan matcha. För Ralph Siegel blev det juvelen i kronan och en självklar höjdpunkt efter många års hårt arbete för att bli tagen på allvar i musikbranschen. Efter finalen i Harrogate lovade han inför den församlade västtyska pressen att han var färdig med ESC och aldrig skulle ställa upp igen.
Dessvärre skulle längtan efter en andra seger bli honom övermäktig och än idag vill han vara med och tävla till varje pris, långt efter att såväl förmågan som självkritiken övergivit honom.
Nicole / Ein bißchen Frieden (Västtyskland 1982)
1:a plats av 18 bidrag i Harrogate
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar