Under 1970-talet hade Norge mer och mer börjat utmärka sig som hela tävlingens jumbo och eviga förlorare. Från början hade alla de nordiska länderna varit riktiga blåbär men det var norrmännen som ständigt gick på pumpen och hamnade i slutändan av resultatet år efter år.
När det nuvarande poängsystemet infördes 1975 var det bland annat för att det ansågs garantera att alla bidrag skulle få poäng. När Norge blev det första landet att hålla nollan var ingen särskilt förvånad och hela Europa skrattade med norrmännen. Och åt dem. Det ska sägas i ärlighetens namn.
Tre år senare var det dags igen och Europa skrattade på nytt. De flesta inblandade i det norska bidraget kunde däremot hålla sig för skratt.
När Finn Kalvik vann den norska finalen var han landets bäst säljande artist. Han hade precis spelat in sin andra LP för Stikkan Anderssons skivbolag Polar, båda producerade av Benny Andersson under Abbas mest hektiska år, och sålde snabbt guld på hemmaplan.
När han blev inbjuden att delta i norska finalen tyckte Stikkan att han skulle ställa upp med något av LP:ns rockigare spår. En del källor hävdar att låten Stikkan ville ha var titelspåret "Natt og dag", i den svenska kvällspressen nämner Stikkan själv "Velkommen farvel" som även Kicki Moberg (Polars fynd i Melodifestivalen 1981) spelat in på sin skiva.
Finn Kalvik själv insisterade på att tävla med sin ballad. Han fick stöd av Benny, som tyckte att Finn skulle delta med den låt han själv kände sig mest bekväm med. På skivversionen var Abba-influenserna tydliga och i kören hördes Agnetha och Frida tydligt.
Trots allt detta ville det sig inte alls i Dublin. Norge fick ännu en nolla i protokollet, alla skrattade och Finn Kalviks karriär fick sig en rejäl smäll som skulle ta många år att reparera. Inte såg det hemskt bra ut för Stikkan och Polar heller. Hade Team Abba tappat stinget?
Sanningen å säga hade nog Finn Kalvik snarare gett sig in i fel tävling. Hans lågmälda utstrålning räckte inte för att märkas i konkurrensen. Liveframträdandet i finalen är blekt och kraftlöst och saknar helt skivversionens finess.
Finn Kalvik och Benny Anderssons samarbete tog slut efter nollpoängaren men återupptogs nitton år senare, då Finn spelade in Benny Anderssons "Tröstevisa" i duett med Cajsastina Åkerström.
Uppdaterad 20 april 2020
Finn Kalvik / Aldri i livet (Norge 1981)
20:e plats av 20 bidrag i Dublin
Dessuten ble han så nervøs på generalprøven, som jo er der fagjuryene ga sine poeng, at han måtte stoppe og starte om igjen. Tror ikke de ble veldig imponert av det. Og det hjalp nok på at han ikke fikk poeng.
SvaraRadera