11 februari 2016

Rendez-vous / Belgien 1983

De allra flesta nationella finaler som hållits genom åren har gått som planerat. Kanske att fel låt har vunnit ibland men publiken har applåderat artigt och sändningen har avslutats under ordnade former.

Det är ju skönt för alla inblandade i programmet men själv vet jag få saker som är så kittlande som när saker går helt överstyr i direktsändning.

Sällan har någon nationell final urartat på samma sätt 1983 års belgiska uttagning. Efter ett par semifinaler hade man en finaluppställning bestående av åtta mer eller mindre traditionella schlager och en experimentell och minst sagt annorlunda låt bestående av envetet och ihärdigt blås, taktfasta trummor och en enda rad textnonsens som upprepades i oändlighet:

"Rendez-vous. Men måttet är rågat och jag sluter mig som en mussla."

Segraren utsågs av en liten jury bestående av experter och när de gav segern till den experimentella trion Pas de Deux tappade studiopubliken koncepterna fullständigt. Istället för artiga och svala applåder buades det  så vilt och högt att vinnarna knappt ens kunde sjunga igenom sin segerrepris.

Inte heller i München gick det belgiska experimentet hem och nästa gång flamländsk tv ordnade en tv-sänd final försökte man skoja bort hela saken och döpte om gruppen till "Pas de points" ("Inga poäng" på franska) istället.

Kanske gav det inga större poängsummor när man försökte bryta eurovisionsmallen på 1980-talet men idag framstår "Rendez-vous" som ett spännande och nyskapande projekt, som en punkig örfil mitt i den ljuva schlagersången. Modigt och säreget. Chanslöst men bra på riktigt.



Pas de Deux / Rendez-vous (Belgien 1983)
18:e plats av 20 bidrag i München

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar