Man återinförde en nationell tv-sänd final som föregicks av en intern semifinal. Där fick tre på förhand utvalda artister framföra ett antal insända bidrag innan en jury valde ut sex låtar till tv-finalen. Bara två av de tre artisterna lyckades kvalificera sig vidare - Martine Clémenceau och Anne-Marie Godart (Monaco 1972) - medan man glatt bröt reglerna och lät Jean-Pierre Savelli framföra sin egen låt i finalen.
Tre jurygrupper - en artistjury, en pressjury och en jury bestående av tv-tittare - fick välja fram vinnaren och i slutändan vann "Sans toi" ("Utan dig") framförd av Martine Clémenceau.
Direkt efter segern sa hon att hon var överväldigad och att det hade känts eländigt ("sordide") att stå och sjunga inför människor som ska bedöma en genom att trycka på knappar. Programledaren var raskt framme och mansplainade för henne att hon egentligen menade att det var "känslosamt".
Sångerskan borde ändå ha haft en viss erfarenhet av att tävla och att bli bedömd - 1971 hade hon vunnit World Popular Song Festival i Tokyo med "Un jour l'amour".
I Luxemburg sjöng Martine bra men åtskilliga bedömare på plats ansåg att låten bara var en blek kopia av fjolårets vinnarlåt. Juryn instämde och för andra gången hamnade Frankrike näst sist.
Martine Clémenceau fortsatte att sjunga och skriva egna låtar. 1981 fick hon en stor hit med "Solitaire" som översattes till engelska av Diane Warren och blev en världshit för Laura Branigan.
Fransk tv skrotade sin final än en gång och satsade på en ambitiös intern urvalsprocedur 1974. Inte för att det spelade någon roll då president Pompidou avled samma vecka som ESC-finalen hölls i Brighton och Frankrike tvingades hoppa av med rekordkort varsel (läs mer om det här).
Martine Clémenceau / Sans toi (Frankrike 1973)
Delad 15:e plats av 17 bidrag i Luxemburg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar