I begynnelsen fanns det nästan inga regler. Det viktiga var att man fick sända tv ut över eurovisionsnätet och allt annat bedömdes som mindre viktigt, något deltagarländerna fick sköta efter eget huvud. Det skulle exempelvis ta ända fram till 1966 innan någon regel infördes om vilket språk man fick sjunga på.
Redan till den andra omgången hade man ändå plitat ned ett par riktlinjer som de tävlande skulle hålla sig till. Varje bidrag fick framföras av max två solister - inga bakgrundssångare var tillåtna - och man rekommenderade att de tävlande sångerna inte skulle vara längre än tre minuter och trettio sekunder.
Det skulle åtminstone två länder strunta glatt i. Både vinnaren Nederländerna och Italien hade stoppat in riktigt långa instrumentala partier i sina låtar och det italienska bidraget är den längsta låt som någonsin tävlat i ESC - över fem minuter lång.
Ironiskt nog framfördes alla tiders längsta låt direkt efter den låt som ända fram till 2015 var den allra kortaste som någonsin deltagit.
Sångaren Nunzio Gallo var en populär sångare som sålda hundratusentals skivor i slutet av 1950-talet men som med tiden alltmer lämnade musiken för en framgångsrik bana som skådespelare. Han avled 2008 i sviterna av ett svårt slaganfall ett år tidigare.
EBU tyckte inte om att deltagarna nonchalerade regelverket - EBU:s huvudkontor låg ju i Geneve och schweizare tycker om ordning och reda - och från och med 1958 har man hållit mycket hårt på reglerna om hur långa bidragen får vara. Någon gång i början av 1960-talet justerades tidsgränsen dessutom ned till tre minuter blankt - den regeln gäller än idag.
Nunzio Gallo / Corde della mia chitarra (Italien 1957)
6:e plats av 10 bidrag i Frankfurt am Main
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar