Sol de inverno / Portugal 1965

Med noll poäng i bagaget såg inte Portugals debut ut som någon succé men i det politiskt och geografiskt avskilda landet blev ESC - ett av få internationella, populära sammanhang där man fanns representerade - snabbt mycket populär - inte minst den inhemska uttagningen skapade stora hits varje år.

Simone de Oliveira var en av de stjärnor som gärna ville visa upp sig i televisionen inför hela Europa. Hon var glamourös och uttrycksfull - att hon vid sidan av sången var en framgångsrik skådespelerska märktes tydligt i hennes sätt att uppträda - och hon var djupt älskad av sin publik.

Hon var född i Lissabon och hade påbrå från Belgien, Frankrike och São Tomé. Som 19-åring gifte hon sig men äktenskapet var olyckligt och våldsamt och varade bara i tre månader. Efteråt drabbades hon av en depression och som ett led i att bli frisk började hon sjunga och skådespela. Hennes första skiva släpptes 1958 och snart nog blev hon en eftertraktad sångerska.

Hon hade varit med i den första portugisiska uttagningen 1964 och sedan spelat in en framgångsrik EP tillsammans med vinnaren António Calvário. Året efter vann hon och fick åka till Neapel med "Sol de inverno" ("Vintersol").

Det portugisiska bidraget var skrivet i en dramatisk chanson-stil - Simone sjunger att kärleken tagit slut och att hon nu i likhet med vintersolen saknar värme - men misslyckades än en gång med att få Europa på fall. Det blev en enda poäng i protokollet, utdelad av juryn i Monte Carlo. Skivan blev ändå populär på hemmaplan och Simone utsågs till "Radions drottning" samma år.

"Sol de inverno" är en riktig evergreen i Portugal och har sjungits in av en mängd olika artister. Mycket uppmärksammad blev en version som Luciana Abreu (Portugal 2005) sjöng in som ledmotiv till en populär telenovela med samma namn 2013.



Simone de Oliveira / Sol de inverno (Portugal 1965)
Delad 13:e plats av 18 bidrag i Neapel