Un jour, un enfant / Frankrike 1969

Historiskt sett hade det varit ganska svårt för judar i Italien så släkten Boccara hade utvandrat till Nordafrika: först till Tunisien, sedan vidare till Marocko. Frida Boccara föddes i Casablanca 1940, mitt under brinnande världskrig.

Familjen var musikalisk och Fridas sångtalang upptäcktes tidigt. Tillsammans med sin bror och sin syster flyttade hon till Paris i slutet av 1950-talet för att kunna satsa på musiken på ett helt annat sätt än vad som varit möjligt i Marocko. Frida lyckades väl och redan 1961 fick hon en stor hit med "Cherbourg avait raison" ("Cherbourg hade rätt").

Texten var skriven av den mycket framgångsrike Eddy Marnay som skulle fortsätta ett nära samarbete med Frida Boccara genom åren. Även om Frida inte blev något stort namn rent kommersiellt var hon mycket uppskattad för sin starka röst och känsliga sång.

1964 skickades "Autrefois" in till den franska ESC-kommittén utan att väljas ut. 1968 fick Frida sin andra stora hit med "Cent mille chansons" och året efter fick hon slutligen representera Frankrike i ESC med en sång av Eddy Marnay och Emil Stern.

I Madrid drabbades Frida av sjukdom. Hon tappade rösten helt och sjöng inte på en enda av sina repetitioner. De församlade journalisterna knorrade och undrade hur pretentiös den där franska sångerskan egentligen var. Enligt Frida själv fick hon en injektion av sin läkare på finaldagen som gav henne rösten tillbaka precis tillräckligt länge för att kunna sjunga i programmet innan hon sedan tappade tal- och sångförmågan på nytt, för flera veckor den här gången.

Där finns kanske förklaringen till att "Un jour, un enfant" inte rusade iväg och vann i eget majestät? Sjöng Frida Boccara alls på generalrepetitionen? Om inte påverkade det alldeles säkert de franska poängen i negativ riktning.

Nu fick Frida dela segern med tre andra länder istället. Det hindrade inte hennes fantastiskt vackra och poetiska bidrag från att bli mycket populärt hemma i Frankrike. Idag är sången en riktig evergreen inom ESC.

Med åren blev Frida Boccara alltmer en ambassadör för fransk musik i världen och vissa hävdade att hon sjöng mer utomlands än hemma i Frankrike. 1980 tilldelades hon Arts-et-Lettres-orden av riddarens rang för sina insatser för fransk kultur. Två gånger till ställde hon upp i den franska finalen - 1980 och 1981 - utan större framgång.

Under 1990-talet drabbades sångerskan av en allt sämre hälsa och 1996 avled hon till följd av en lungsjukdom, 55 år gammal. Hennes son Tristan Boccara är också aktiv inom musiken.



Frida Boccara / Un jour, un enfant (Frankrike 1969)
Delad 1:a plats av 16 bidrag i Madrid