Egentligen skulle man använt sig av formatet redan 2003 men någonstans i RTP:s korridorer tänkte någon helfel och glömde bort att EBU hade deadlines man var tvungen att hålla. Den första portugisiska omgången hann helt enkelt inte bli klar i tid för att vinnaren skulle hinna skickas till Riga, så man valde internt ut Rita Guerra istället.
I den andra säsongen sattes däremot stort fokus på att vinnaren skulle försvara Portugals ära och rykte i Istanbul. Vinnare blev Sofia Vitória från Setúbal, men de internationella reaktionerna blev inte alls lika entusiastiska som de blivit för Spaniens Rosa två år tidigare.
Dels hade nyhetens behag svalnat snabbt. Att använda talangjakter för att hitta sin ESC-artist kändes inte längre lika kittlande. Dessutom kändes vinnarlåten svag och ofärdig och framträdandet i OT var så skakigt filmat att vilken tittare som helst kände sig sjösjuk innan tre minuter var till ända.
Inför den internationella finalen hade det gjorts en stor insats för att snygga till paketet och med hjälp av ett nytt arrangemang och lite koreografi lyckades man ändå få det hela att kännas ganska fungerande. Problemet var fortfarande att låten var i tunnaste laget för att hålla i konkurrensen.
Eller var den? Under de första åren är resultaten i semifinalerna ganska överraskande och mer styrda av vem som hade vänner villiga att rösta på en än vem som hade en bra låt. Jag vågar sticka ut hakan och påstå att flera av de låtar som kvalade in till finalen är svagare än Portugal.
Sofia Vitória lämnade ganska snart popmusiken därhän och satsade istället på en mer anspråksfull karriär, inspirerad av jazz och världsmusik. 2012 släppte hon sin debutskiva "Palavra de mulher" i samarbete med pianisten Luís Figueiredo.
Sofia Vitória / Foi magia (Portugal 2004)
15:e plats av 22 bidrag (semifinal) i Istanbul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar