Om man trodde att två segrar skulle vara nog för Johnny Logan fick man lov att tänka igen. Fem år efter dubbeln i Bryssel var han på nytt tillbaka i den nationella finalen - visserligen "bara" som låtskrivare för sin gamla kompis Linda Martin - men det var ändå uppseendeväckande. Som den enda som vunnit tävlingen två gånger hade han allt att förlora.
Nu var han ju förstås inte den första som vunnit två gånger egentligen. Flera låtskrivare hade skrivit mer än en vinnare - Yves Dessca hade till och med vunnit två år i rad 1971 och 1972 - men tidningar såväl som tv-publiken brydde sig inte så mycket om de deltagare de inte kunde se i rutan.
Dessutom befann sig Johnny Logan på en mycket behagligare plats i karriären än han gjort fem år tidigare, då han desperat försökte vinna tillbaka den framgång han slarvat bort efter sin första seger. Inte heller nu hade han blivit den riktigt stora internationella stjärna han kanske skulle haft potential att bli, men han hade skivkontrakt i Tyskland och hade en ny skiva på gång. Det fanns ingen panik med i bilden.
Efter sin andraplats i Luxemburg 1984 hade inte heller Linda Martin blivit någon större hitmakare. Hon hade spelat in ett par singlar då och då men var en populär och efterfrågad scenartist på den inhemska marknaden. Hon hade varit med fler gånger i den irländska finalen och nästan vunnit 1990 med "All The People In The World".
Nu hittade Logan och Martin varandra fullkomligt i en stor och rejäl ballad som möjligen kändes lite gammaldags men som ändå andades kvalitet. Än en gång lyckades Linda Martin väva in en känsla av tvetydighet i texten - är textens jag verkligen så lycklig som hon försöker påskina? - som Johnny Logan inte alls avsett från början.
I Malmö kändes startfältet ganska ljummet - egentligen var låtarna ganska bra men den trista produktionen och den riktigt urusla ljudmixningen fick det mesta att kännas betydligt sämre än det egentligen var - och Irland framstod från början som en riktig storfavorit. Tydlig och lättfångad. Efter att från början ha stångats med Storbritanniens Michael Ball och Maltas Mary Spiteri drog Linda Martin ifrån och vann med en ganska betryggande marginal.
Inte blev "Why Me?" någon större framgång efter tävlingen. Förmodligen tyckte de flesta radiostationer att den lät mossig och det var länge sedan skivköparna slutat springa benen av sig för att få äga eurovisionsbidrag på platta, men Linda Martins framtid som underhållare var säkrad.
I likhet med Johnny Logan får hon varje år komma fram och uttala sig tvärsäkert om vad som funkar och inte i ESC. 2012 fick hon i uppgift att coacha Jedward inför deras andra deltagande.
Linda Martin / Why Me? (Irland 1992)
1:a plats av 23 bidrag i Malmö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar