Egentligen borde det inte ha varit mycket till tävling. Vad gällde popmusik låg Kroatien långt före de andra - det var här hitsen skapades, det var här stjärnorna tändes och det var här landets mest framgångsrika skivbolag Jugoton hade sitt säte. Zagreb borde rimligen ha vunnit så gott som varje år men istället fick man år efter år stryk av Serbien, Bosnien-Hercegovina, Slovenien och till och med Montenegro.
Under hela 1980-talet hade kroaterna gjort misstaget att skicka in stora stjärnor som stal poäng av varandra och placerade sig i toppen utan att nå riktigt hela vägen. Nu hade det gått fjorton år sedan Zagreb senast vunnit.
Den nationella finalen gick av stapeln i Pristina. Kosovos tv-bolag var landets nyaste och minst erfarna, och enligt pressuppgifter hade de svårigheter att genomföra sändningen och hålla den standard de andra delrepublikernas tittare var vana vid.
Äntligen hade Zagreb fått in en fullträff och kom både etta och tvåa i tävlingen. De flesta verkade nöjda med segrande Doris Dragović - en 24-åring från Split som tidigare sjungit i gruppen More. Låtskrivaren Zrinko Tutić hade börjat sin bana som musiker men satsade med tiden allt mer på att skriva för andra. Vid sidan av all världens poplåtar hade han dessutom skrivit en mängd sånger för barn, bland annat en tv-musikal för ungdomar.
Efter Pristina arrangerades låten om - närmast till oigenkännlighet - och inför finalen i Bergen fanns det en och annan som trodde att Jugoslavien skulle ha lika stora chansen som man haft i München tre år tidigare. I röstningen hamnade dessvärre "Željo moja" i bakvattnet och den slutliga placeringen var en stor besvikelse.
Inte för att det spelade så stor roll. Zrinko Tutić blev nu en av landets mest efterfrågade hitsnickare och Doris karriär fick en flygande start. Båda två skulle återkomma till ESC och bättre på den egna statistiken rejält.
Den uteblivna topplaceringen till trots fick också låten vingar och levde kvar efter tävlingen och spelades in på svenska av Contrazt, ett ungt och poppigt dansband med stor framgång på Svensktoppen.
Men det allra viktigaste var kanske att TV Zagreb nu återfick sitt självförtroende och skulle komma att dominera stort under de sista åren Jugoslavien fanns på kartan.
Doris Dragović / Željo moja (Jugoslavien 1986)
11:e plats av 20 bidrag i Bergen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar