När de berättade att man fastnat för gruppen Urban Trad med motiveringen att gruppens influenser av keltisk folkmusik skulle kännas nytt och fräscht i tävlingen trodde jag att de skojade. Hade de sovit sig igenom hela 1990-talets ändlösa kavalkad av irländsk folkton?
Trots att Belgien har inte färre än tre officiella språk - nederländska i norr, franska i söder och en liten tyskspråkig minoritet i öst - hade man valt bort dem samtliga och valt att sjunga på ett påhittat språk där orden kan betyda det lyssnaren själv vill att de ska betyda.
Valet visade sig kontroversiellt: gruppens sångerska Soetkin Collier påstods ha kopplingar till högerextrema grupper och prickades av den belgiska säkerhetstjänsten. Hon petades ur gruppen och hennes röst plockades bort från den färdigt inspelade tävlingslåten.
Hela historien var underlig med tanke på att Urban Trad var något så ovanligt som ett pan-belgiskt projekt med medlemmar från såväl Flandern som Vallonien och på sitt sätt ett slags fredsprojekt. Knappast ett sammanhang någon högerextremist borde trivas särdeles bra i.
Väl på plats i Riga tyckte väl de flesta att den belgiska trallen var trevlig men ingen verkade tro att den skulle ha någon chans i slutändan. Helt klart hade den något som gick experttyckarna förbi och när svenska Expressen gjorde publikundersökning efter fredagens generalrepetition visade resultatet sensationellt nog att Urban Trad var publikens favoriter.
I slutet av röstningen när Belgien gick upp i vad som kändes som en ointaglig ledning kändes det som om syret tog slut i världen. Skulle det bli en tredje kommersiellt hopplös vinnare i rad? I sista sekunden svängde det våldsamt och efter att Slovenien som sista land röstat klart hade belgarna blivit omsprungna av Turkiet med bara två små poäng.
Rykten hävdar att RTBF:s chefer blivit närmast paralyserade av skräck inför tanken att tvingas arrangera den internationella finalen och att de dragit en kollektiv suck av lättnad efter finalen. De bidrag Vallonien skickade de närmaste åren skvallrar om att det kanske ligger ett korn av sanning i det där ryktet. Det säkra före det osäkra, om man säger så.
Senare samma år fick den belgiska säkerhetstjänsten krypa till korset och be Soetkin Collier om ursäkt - man hade långt ifrån tillräckligt på fötterna när man stämplat henne som säkerhetsrisk. Hon sjunger fortfarande i Urban Trad som med åren utvecklats till ett spännande projekt för den med smak för pop på folkmusikalisk botten.
Vad gäller tävlingslåten är det en av många jag fått omvärdera radikalt med tiden. Idag känns den fyndig och charmig och sympatisk. Väl värd sin andraplats. Men jag är än i denna dag tacksam att den inte vann. Där och då behövde tävlingen sin Sertab.
Urban Trad / Sanomi (Belgien 2003)
2:a plats av 26 bidrag i Riga
Jag för min del gillade den här från första början, och höll på den. :) Väldigt skön melodi, som håller än i mina öron. (Men så är jag också en hängiven anhängare till 90-talets etnovåg som "Sanomi" var en eftersläntrare från.)
SvaraRaderaJag hade alltså blivit glad om Urban Trad vunnit, men håller nog trots allt med om att det var bra för tävlingen att Sertab gjorde det. Den låt man har som sin egen favorit är inte alltid samma som den mest lämpliga vinnaren.